Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhålla allt erforderligt bistånd för att tvinga motståndaren till fred. Sedermera, den 25 Juli, beslöts en tredje concert i Haag, enligt hvilken de förut bestämda fjorton dagarna skulle taga sin början inom 24 timmar efter det de krigförande makterna fått del af fördraget, hvarjemte uttryckligen förklarades, att engelska och holländska flottorna i förening skulle genast och utan afvaktan af vidare befallningar användas att tvinga den eller dem, som vägrade antaga dessa fredsvilkor. Det syntes tydligt, att det nu var Holland, som bestämde besluten, hvilka också blifvit allt mera gynsamma för Danmark och allt mindre för Sverige.
Danmarks konung förklarade sig också nu nöjd med de nya vilkoren; men Carl Gustaf visade den lifligaste harm öfver, att man vågade föreskrifva vilkor åt honom, som dittills så segerrikt kämpat mot alla sina fiender. Då sjömakternas ombud infunno sig hos honom och den främste bland de engelska, den bekante republikanen Algernon Sidney, öfverlemnade till honom en pappersrulle, innehållande det nya förslaget, frågade Carl Gustaf hvad det var för ett papper. Sidney svarade, att det innehöll de förbundna makternas gemensamma önskningar. »Om det är edert förslag till fred», genmälde konungen, »vill jag icke mottaga det. Jag undrar, att I engelsmän, som ändock sägen eder vara mina vänner, fördristen eder att föreskrifva mig lagar. Jag vill gerna mottaga eder såsom fredsmäklare, men alldeles icke såsom domare. Eder åter», fortfor han, vändande sig till holländarne, »som ären mina fiender, vill jag icke hafva till fredsmäklare. I liten på edra flottor och vågen sålunda föreskrifva mig vilkor; men», och härvid trädde han två steg tillbaka och lade handen på värjfästet, »med detta mitt svärd skall jag sönderhugga alla edra planer. Fören hastigt edra flottor från Kroneborg, eljest låter jag skjuta dem i sank». Han förklarade vidare, att han väl vore benägen till fred, men till en allmän fred, som måste beredas icke genom andra staters maktspråk, utan genom underhandlingar mellan de krigförande makterna inbördes.
Sådana underhandlingar börjades ock under senare hälften af Augusti månad, då Carl Gustaf till sina ombud utsåg Schering Rosenhane och Sten Bielke, som i utbyte mot tre fångna danska riksråd blifvit befriade ur den fångenskap, hvari de råkat, då Carl Gustaf förnyade kriget mot Danmark. Danska ombud voro riksråden Olof Pasbierg och Mogens Hoeg. Midt emellan Köpenhamn och svenska lägret uppsattes två tält på 50 stegs afstånd från hvarandra och mellan dessa tält möttes underhandlarne första gången den 25 Augusti, i närvaro af de franska, engelska och holländska sändebuden såsom medlare. Underhandlingarna gingo dock om intet redan vid sjelfva utgångspunkten, emedan danskarne ville, att den senare Haager-concertens förslag skulle läggas till grund för fredsfördraget, men svenskarne fordrade, att fredsförslaget skulle framställas af endera bland de krigförande makterna för att sedermera bedömas af medlarna. Några af dessa påtvingade fredsvilkor ville Carl Gustaf icke underkasta sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
