Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott två ting om året, å andra endast ett och sådant i otid; att häradshöfdingarne komme till tinget sent på dagen och skyndade samma dag derifrån, så att de ej hunne upptaga och afdöma målen; att de ginge nämnden alldeles förbi och stundom skickade underordnade personer, hvilka väl kunde upptaga målen och hålla förhör, men ej afdöma dem; att advokater biträdde vid landtdomstolarna, hvarigenom rättegången blefve vidlyftig och kostsam; att sällan riktiga domböcker, mycket mindre sakören, inlevererades i häradskistan; att lagmanstingen vanligen höllos blott hvart tredje år och mångenstädes icke ens så ofta; att lagmannen och underlagmannen under tiden bodde långt från lagsagan, der inga domböcker vore att tillgå; att hofrättens tredje klass[1] emot författningen besattes med adelsmän; att hofrätterna stundom förfore vårdslöst, hvaraf de många revisionerna föranleddes; att de ej fullgjorde sin pligt att öfverse underrätternas domböcker, ej heller tillsåge, att exekution i brottmål verkstäldes; att revisions-sakerna blefve liggande för länge och handlingarna ej med tillräcklig noggrannhet genomsedda, samt att exekution i skuldsaker illa handhades och arrester ringa aktades. Författaren yrkar afskaffande af dessa missbruk och uppger i sådant hänseende förslag till stadganden att införas i en ny rättegångsordning. Tillika framställer han behofvet af att alla kungliga resolutioner och beslut, som angingo justitien, blefve samlade och tryckta, äfvensom att lagen blefve i åtskilliga stycken förbättrad och förklarad.
En böneskrift från Georg Stjernhjelm, mera känd såsom skald än såsom lagfaren, vittnar, att konungen gifvit honom befallning om »continuation af Sveriges lags förklaring och bättre skickande», i hvilket hänseende Stjernhjelm föreslog att få flytta till Upsala, »emedan der bo tre förnämlige lagfarne män, Johan Stjernhöök, Olof Berling och Johan Loccenius, dem man kunde bruka till hjelp och bistånd vid detta verkets ändtliga utförande.» I anledning häraf fick kammarkollegium genom en kunglig skrifvelse, daterad Marienburg den 3 Mars 1657, befallning att till Stjernhjelm årligen utbetala 1,200 daler silfvermynt, »på det han ofvanbemälta arbete må desto bättre i verket ställa och i ljuset framföra.» Stjernhjelm har likväl antecknat, att ännu den 17 Juli 1658 hade han icke bekommit något af detta arvode[2]. Kriget och dess följder hindrade således äfven här de goda afsigterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
