Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fältherrarne ur hans skola utbildat under trettiåra kriget, samt egnade för öfrigt en synnerlig omsorg åt sina truppers krigsduglighet, hvilken de under de ständiga krigen hade rikt tillfälle att förvärfva. I detta hänseende stod ock den svenska hären då så högt, att den, om också ej öppet, dock faktiskt erkändes för den yppersta något land den tiden egde. I Warschau försvarade sig 3,000 svenskar en lång tid mot nära 100,000 polackar, i Riga mot 90,000 ryssar och tillika mot stadens befolkning, som i Riga var föga vänskapligt sinnad och i Warschau afgjordt fiendtlig. Äfven vid Krakaus, Thorns, Stettins och Trondhiems försvar förekom samma missförhållande mellan de belägrades och de belägrandes antal, och de förre gjorde sig förtjente af samma berömmelse. Deremot stormades och togs den starka, välförsedda Fredriksoddes fästning med 6,000 mans besättning af föga mer än 4,000 svenskar, och under hela året 1659 förmådde en svensk styrka af endast 10- till 12,000 man hålla i tygeln icke blott Köpenhamns besättning af ungefär 13,000 man och som således ensam var talrikare än hela svenska styrkan, utan äfven både Selands och de öfriga danska öarnas befolkning. Under vintern 1656 såg man, vid återtåget från Jaroslaw, 5,000 svenskar, omgifna af nära 30,000 polackar och af en förbittrad befolkning, öfver bottenlösa vägar och breda floder segrande kasta alla fiendtliga anfall tillbaka och framtränga till sitt föresatta mål. I hvarje strid segrade den svenska hären öfver en talrikare fiende, och under sommaren 1657 syntes 40,000 rakoczyaner söka skydd af 6,000 svenskar. En sådan här, som Carl Gustaf detta år förde från Polen mot Danmark, hade i krigsduglighet icke sin like, och med sådana krigare kunde också lysande bragder utföras.
När Carl Gustaf började det polska kriget, hade han en inhemsk här af 42,500 man, hvaribland 31,800 voro fotfolk, 10,100 ryttare och 600 dragoner, hvartill kommo omkring 16,000 man värfvade utländska trupper samt 3,000 artillerister, eller tillsammans något öfver 61,000 man, utom flottans besättningar, uppgående till omkring 5,000 man. Denna styrka bibehölls sedermera under polska kriget, medelst utskrifning och värfning, utan synnerlig minskning. När sedermera de ryska och danska krigen tillkommo samt äfven Österrike och Brandenburg ökade antalet af Sveriges fiender, måste konungen föra kriget på så många särskilda ställen, att hans stridskrafter alltför mycket splittrades och han ingenstädes kunde uppträda med någon betydligare styrka. Under sommaren 1658, då han begynte det andra danska kriget, synes han emellertid å danska öarna, i Sleswig och Holstein hafva haft omkring 17,000 man, i Sverige omkring 12,000, i Bremen och Pomern omkring 11,000, i Preussen 9,000 samt i Östersjö-landskapen ungefär 11,000 man, eller tillsammans omkring 60,000 man. Denna styrka blef emellertid icke så litet minskad genom förlusten af Thorn, den misslyckade stormningen af Köpenhamn och i synnerhet genom nederlaget på Fyen; men af ett förslag öfver svenska krigsmakten, upprättadt i slutet af året 1660 eller början af 1661, finner man likväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
