Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Chemnitz den 2 April 1639, och slog i Augusti samma år en ungersk styrka, men blef sjelf slagen vid Plauen i April 1640. Befordrad till generalmajor, delade han med Adam Pfuel och Carl Gustaf Wrangel befälet öfver Banérs här efter fältherrens död och till dess Torstensson hann taga öfverbefälet, hvarefter Wittenberg åter utmärkte sig vid flera tillfällen och anförde i slaget vid Leipzig den 23 Oktober 1642, jemte Stålhandske, svenska härens högra flygel. Han var också den, som vid detta tillfälle ledde det första anfallet och bidrog genom den kraft, hvarmed detta verkstäldes, väsentligen till den ärofulla segern. Följande året tog Wittenberg, under en strid mot kroaterne vid Zwian, en mängd fångar, hela deras tross och 300 hästar. Då Torstensson i December 1643 från Schlesien drog åt Holstein för att anfalla Danmark, anförde Wittenberg den ena af de tre framryckande kolonnerna, tog sedermera verksam del i eröfringen af Holstein, blef i Januari 1645 general vid kavalleriet, följde så Torstensson till Böhmen och anförde svenska härens högra flygel i slaget vid Jankow den 24 Februari 1645, der han åter väsentligt medverkade till den lysande segern.
När Torstensson i December 1645 nödgades lemna hären för att söka läkarevård, uppdrog han öfverbefälet åt Wittenberg, till dess regeringen hunne utse hans efterträdare. Under öfverläggningarna härom i rådet tvekade man mellan Wittenberg, Wrangel och Stålhandske; men Wittenberg, ehuru erkänd såsom en utmärkt rytterigeneral, troddes ej ega tillräcklig förmåga att leda det hela och var dessutom ej omtyckt af fotfolket, Stålhandske ansågs hafva för mycken kärlek till glaset och Wrangel blef sålunda den, vid hvilken man fäste sig. Wittenberg hade emellertid ganska väl skött sitt öfverbefäl. Han hade brutit in i Böhmen, intagit Friedland, Munick och Leitmeritz, sedermera gått öfver Elbe och Eger samt slutligen stannat vid Saltz, der trupperne samlades under den nye öfverbefälhafvaren. Af honom skickades Wittenberg i April 1646, med 5,000 man, till Schlesien, der han möttes af Montecuculi, en honom fullt vuxen motståndare, med lika styrka. Den ene kunde således icke undantränga den andre, men när Wittenberg fram på sommaren fick 3,000 mans förstärkning från Sverige, måste Montecuculi efter en förlorad träffning vika undan åt Mähren, hvarefter Wittenberg gjorde ett ströftåg inåt Böhmen och Mähren, undsatte de svenska besättningarna i Olmütz, Neustadt och Eulenburg samt drog sig derefter tillbaka till Schlesien, hvilket land han vid fälttågets slut till större delen innehade. I Maj 1647 kallades han till Wrangels hjelp och följde honom under sommaren samt deltog i Egers eröfring, hvarefter han med sin härfördelning åter drog in i Schlesien. Under våren 1648 sändes han jemte Königsmarck till Böhmen, och, sedan Königsmarck eröfrat Lilla sidan af Prag, kallade han Wittenberg till undsättning. Denne intog den 30 Augusti med storm den starka fästningen Tabor, der han gjorde ovanligt stort byte, tillfångatog den 13 September vid Budweiss den österrikiske generalen Buckheim samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
