Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksförmyndarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädgårdsanläggningar röjde han sitt rika skönhetssinne, och hans trädgård på Ekholmen ansågs länge såsom en af de förnämsta i Norden. På skolor och barmhertighetsverk kostade han likaledes stora summor, och om han onekligen var en misshushållare, så var han det åtminstone på ett vackert sätt.
För öfrigt var De la Gardie, ehuru han förde en nästan kunglig stat och satte högt värde på sin egenskap af en bland Sveriges främste grefvar, icke så uteslutande aristokrat som Per Brahe och några andra bland svenska högadeln. Nära beslägtad med konungahuset, sträfvade han icke att inskränka konungamakten, och hans menniskoälskande hjerta gjorde honom mer än de fleste den tidens aristokrater känslig för folkets bästa, hvilket han icke sällan förfäktade med en värma, som vittnade om liflig öfvertygelse, ehuru han visserligen i detta som i andra fall ofta nog gaf vika för andras mera ihärdigt förfäktade åsigter. Han var i allo en lysande, i många fall en ädel och upphöjd personlighet, men för att blifva en stor man egde han icke tillräcklig viljekraft eller inre öfverlägsenhet.[1]
Gustaf Bonde, friherre till Lajhela, herre till Espelunda, Hesselby, Toftaholm, Gräfsten och Venstorp, riksråd sedan 1653 och riksskattmästare 1660, född 1620 och således två år äldre än De la Gardie, var i flera hänseenden en motsats till honom. Gustaf Bonde var god hushållare både för egen och för statens räkning, var ingen vän af öfverflödiga utgifter för hvilket ändamål som helst, hade ingenting lysande hvarken i sitt yttre eller i sitt skick, hade i hela sitt väsende någonting allvarligt, lugnt, nästan trögt, var mera en handlingens än en ordets man, men hade, under de femton år han varit ledamot af kammarkollegium, förvärfvat sig grundlig kännedom om rikets drätsel så väl som om dess handels- och näringsförhållanden, hade stor arbetsförmåga, var driftig och ihärdig samt egde vida större viljekraft och hyste vida mera bestämda åsigter än De la Gardie. Vi skola ock i det följande snart nog finna dem i spetsen för hvar sitt parti, den ene förfäktande en fredlig, men fullt sjelfständig statskonst, sparsamhet och sträng hushållning med statens medel, den andre en stormaktspolitik, stödd på främmande makters, synnerligast Frankrikes, subsidier, ett lysande uppträdande så utom som inom landet, utan afseende på hvad allt detta kostade landet.
Enligt Bondes styrelseplan, hvilken han redan under sommaren 1661 framlade inför regeringen och rådet, skulle Sverige, genom sträng ordning i sin drätsel och sitt krigsväsende, göras så starkt, att främmande hof icke behöfde anlitas om underhållsmedel. Härtill erfordrades i främsta rummet fred. Krig kunde väl bringa landvinningar, öfva soldaterne och skaffa riddersmän bergning; men det föres aldrig utan ökade skatter och hårda utskrifningar, det öder folk och land samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
