Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksförmyndarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon annan. Så hade, när Gyllenhjelm var riksamiral, Clas Fleming varit den egentlige ledaren inom amiralitetskollegium; när Gabriel Oxenstierna var riksamiral, blefvo Ulfsparre och Bielkenstierna ledarne i kollegium, och under Wrangel, så väl som sedermera under Stenbock såsom riksamiral, var först Bielkenstierna och sedermera Nils Brahe den egentliga hufvudpersonen inom kollegium. Att Stenbock icke blef det och icke visade vederbörligt nit för fullgörande af sitt höga embetes pligter, låg honom så mycket mera till last, som han till egen fördel begagnade detta embetes myndighet, i det han lät flottans manskap arbeta för sin enskilda räkning, hvilket redan när det skedde väckte mycket missnöje och sedermera blef för Stenbock ganska dyrt.
Något synnerligt anseende utom rådet och sitt kollegium hade Stenbock icke heller. Åtminstone skref danske ministern i Stockholm, Jens Juel, om honom: »Torde hända att grefve Stenbock är en man af stort förstånd, men för mig åtminstone har han hållit det så hemligt, att jag aldrig kunnat upptäcka det».
Stenbock hade samma öde som Wrangel, att, sedan han länge lyst såsom krigare och såsom sådan gjort landet vigtiga tjenster, se sitt anseende betydligt aftaga under utöfningen af fredliga värf, för hvilka han hade föga sinne och i hvilka han ej kunnat förvärfva någon erfarenhet.
Sedan riksskattmästareembetet genom Gustaf Bondes död blifvit ledigt, anförtroddes detta embete, efter åtskilliga stridigheter, hvilka vi få tillfälle att närmare omtala i sammanhang med berättelsen om tilldragelserna under 1668 års riksdag, åt riksrådet Sewed Bååt, som sålunda äfven blef en af riksförmyndarne, ehuru han föga mer än ett år innehade detta embete.
Sewed Bååt, friherre till Härlunda, herre till Fållnäs, Sundbyholm, Skärsholm och Myrö, var född på fädernegodset Fållnäs i Södermanland nyårsdagen 1615. Han tillhörde en urgammal ätt, som påstod sig härstamma från konung Radbart i Gardarike, gift med Ivar Vidfamnes dotter Auda, och som också bland sina anor räknade Sigurd Ring, Ragnar Lodbrok, Sigurd Ormöga, Ragvald Jarl samt en mängd andra i sagan eller historien ryktbare män. Sewed Bååts föräldrar voro ståthållaren i Stockholm och Svartsjöhus Bo Gustafsson Bååt och Anna Ribbing, en dotter till riksskattmästaren Sewed Ribbing, efter hvilken dottersonen fick sitt förnamn och hvars embete han slutligen äfven erhöll.
Sewed Bååt var en af de få den tidens ädlingar, som från ungdomen egnade sig åt den civila embetsmannabanan och icke dit öfvergick från den militära. Såsom assessor i kammarrevisionen utnämndes han till kammarråd 1641 och fick såsom sådan inträde i rådet i Januari 1645, då han tillika förordnades till rikskammarråd. Jemte sin yngre broder Nils blef han i Januari 1650 friherre, med Härlunda, Thorsås och Skatelöfs socknar i Småland till friherrskap. Efter riksamiralen Gyllenhjelm, som var gift med Sewed Bååts moster, fick han i Mars samma år i förläning
Gyllenhjelms friherreskap Bergqvara samt erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
