Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förevändningar i Stockholm, hade under tiden hemliga underhandlingar med hertig Adolf Johan, af hvilken han erhöll flera gåfvor till betydliga belopp, och var ännu qvar, när ständerna sammanträdde till allmän riksdag i Maj 1664, under hvilken han, i förening med hertigen, förehade hvarjehanda stämplingar, till hvilka vi återkomma vid berättelsen om denna riksdags förhandlingar.
Slutet blef, att Skytte afsattes från sitt rådsembete och reste derefter till Frankrike, dit hertigen begifvit sig, af hvilken han nu begärde hjelp, då han för hertigens skull förlorat sitt embete, men Adolf Johan, som ej fann sig längre kunna hafva någon nytta af mannen, lemnade honom åt sitt öde, och Skytte begaf sig då till kurfursten Fredrik Wilhelm i Brandenburg, hvilken han sökte intressera för sin »de vises stad» och som också en tid visade honom mycken välvilja, men till slut ledsnade vid mannen och affärdade honom med en penningegåfva. Sedermera finner man honom under våren 1670 i Hamburg, ensam, fattig, tvungen att pantsätta de dyrbarheter han egde qvar, för att uppehålla lifvet, och skrifvande de ömkligaste bref till sin måg, den rike Dulle Banér, sedan 1667 gift med Bengt Skyttes äldsta dotter Maria. Af honom erhöll Skytte tid efter annan understöd och sökte sedermera ställa sig in hos Carl XI, så snart denne sjelf tillträdt regeringen. Bland annat sökte han förmå konungen att blifva förläggare till ett af Skytte författadt arbete, innehållande en jemförelse mellan de förnämsta språken och visande deras slägtskap. »För hela menniskoslägtet», skref Skytte till konungen, »är detta arbete, näst Guds ord, det ädlaste, nyttigaste, ja, nödvändigaste», och han försäkrade, att Carl XI skulle genom bekostandet af ett sådant arbetes utgifning vinna lika stor ära som Alexander den store genom beskyddandet af Aristoteles’ verk. Carl XI tyckes likväl icke haft sinne för en sådan ära och hela arbetet synes ock stannat vid en början, utgörande endast 17 skrifna ark. Emellertid visade Carl XI sin erkänsla för de tjenster Bengt Skytte och hans fader gjort det pfaltziska huset genom att låta honom vid reduktionen få behålla sitt friherreskap, ehuru han icke medgaf honom återinträde i rådet eller på annat sätt använde honom i rikets tjenst.
Bengt Skytte afled i Stockholm den 23 Juli 1683 och begrofs i faderns präktiga grafkor i Upsala domkyrka. Med honom utslocknade hans friherrliga ätt. Han var en rikt begåfvad man, som kunnat blifva en prydnad för sitt land, men som genom sitt oroliga lynne, sin opålitlighet och sin okufliga böjelse för ränker och stämplingar aldrig blef annat än en ränkmakare, som misstroddes och slutligen föraktades af alla samt beredde sin egen ofärd[1].
Herman Fleming, friherre till Liebelitz, herre till Villnäs, Hermanssaari, Gerknäs och Saris i Finland samt Hätö i Roslagen, hafva vi i det föregående omnämnt såsom en af Carl Gustafs mest anlitade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
