Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
embetsmän, och vi hafva äfven berättat, huru han genom sina reduktionssträfvanden ådragit sig adelns ovilja och derför blifvit skild från riksskattmästare-embetet, hvartill han både af Carl Gustaf och af rådet var utnämnd. Vi hafva likaledes förut anmärkt, att adeln vid detta tillfälle gjorde sig skyldig till en uppenbar olaglighet, emedan Carl Gustaf varit i full utöfning af sin konungsliga myndighet, då han utnämnde De la Gardie till rikskansler och Fleming till hans efterträdare såsom riksskattmästare. Att detta olagliga förfarande, i hvilket de öfriga stånden sedermera förmåddes deltaga, hos adeln föranleddes af missnöje med Flemings reduktionsåtgärder, är tydligt och att han af samma anledning hade många ovänner inom rådet, är äfven gifvet. Dock hade rådet vid detta tillfälle hållit i helgd konungens rätt att utnämna riksembetsmän och sålunda visat, att dess beslut icke bestämdes af samma reduktionshat som adelns.
Efter sitt aflägsnande från riksskattmästareembetet drog sig Fleming helt och hållet tillbaka från de allmänna ärendena, men det skedde icke med gladt mod eller kristelig föresats att ej taga någon hämnd på sina fiender. Han skall sedermera hafva lemnat Thegner, som varit sekreterare i reduktionskollegium, en mängd anvisningar, huru en blifvande reduktion borde anställas, hvilka denne i framtiden icke försummade att begagna, och det blef Herman Flemings son förbehållet att vid verkställandet af faderns planer taga en ganska känbar hämnd på dem, som undanträngt hans far.
Hvad förmyndarestyrelsen gjorde för Herman Fleming var att låta honom få ut sin återstående lön samt för två år uppbära den pension af 4,000 daler s. m., hvilken Carl Gustaf år 1658 tillagt honom. Längre fram, år 1664, tänkte man dock på att, såsom godtgörelse för förlusten af riksskattmästare-embetet, utnämna honom till generalguvernör i Finland, men vid omröstningen fick riksrådet Carl Maurits Lewenhaupt de flesta rösterna, och då kort derefter Fleming äfven var i fråga att såsom riksamiral efterträda Wrangel, blef Gustaf Otto Stenbock honom föredragen, ehuru Fleming en längre tid varit amiral och Stenbock aldrig tjenstgjort vid flottan. Slutligen, sedan Lewenhaupt afsagt sig den honom erbjudna befattningen, blef Fleming ännu under loppet af året 1664 generalguvernör i Finland, men nedlade i följd af sin sjuklighet detta embete 1669 och dog i Stockholm den 27 Juli 1673 samt blef begrafven i Flemingska grafkoret vid Jakobs kyrka, der hans vapen uppsattes.
Herman Fleming var en man med stor förmåga, kraftfull vilja och mycken maktlystnad, men hade ett sträft, inbundet, frånstötande lynne, som under de senare åren ytterligare förvärrades af långvarig sjuklighet och försvagad hörsel. Han hade, åtminstone under sin kraftfullare tid, mycken förmåga att göra sig åtlydd, men ganska ringa att göra sig omtyckt, hade också många fiender, men få personliga vänner, och var i flera hänseenden en gåtfull personlighet, hvars verkliga halt ej står klart för efterverlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
