Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De senast eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter slutad förrättning i Christianopel höllos dylika möten i Ronneby stad, Carlshamn, Sölvesborg och Christianstad med öfriga härad i länet. Förhållandena och klagomålen voro ungefär desamma som i Christianopel. Bland annat klagade mäster Peter Bagare i Christianstad, att magistraten gjort honom till kämner, ehuru han hvarken kunde läsa eller skrifva, än mindre förstod sig på räkenskaper.
I slutet af November inträffade regeringsombuden i Malmö, der landtdagen öppnades å Knutssalen den 3 December. Här voro, å regeringens vägnar, närvarande Gustaf Banér, som efter Gustaf Otto Stenbock blifvit generalguvernör öfver Skåne, Halland och Bleking, samt riksrådet Clas Rålamb – Gyllenstierna var hindrad af sjukdom att deltaga i landtdagens förhandlingar. Af de tre landskapens adel hade 26 infunnit sig å egna vägnar samt två å andras, jemte ombud för de öfriga stånden inom dessa landskap, hvaremot några sådana för ständerna inom Bohus län icke omtalas. Rålamb höll helsningstalet, hvarefter landtdagspropositionen upplästes, hvilken efter ett par veckors öfverläggningar besvarades af hvart stånd för sig; men då dessa svar ej funnos nöjaktiga, kallades stånden till nya sammanträden den 15 December, och den 17 afgåfvos nya svar. Några dagar senare inlemnade samtliga stånden hvar sina besvär, innefattande föga annat än önskningar att bibehållas vid egande privilegier samt skyddas mot intrång eller missbruk, och hvilka för det mesta besvarades med hänvisning till gällande lag och stadgar.
Den 23 December voro ständerna uppkallade på Knutssalen att öfvervara landtdagens upplösning, då ock landtdagsbeslutet upplästes. Till den förestående revisionen af den svenska kyrkoordningen och dermed åsyftad »union» af denna och den skånska anhöllo ständerna att äfven i de tre landskapen infödde män, så väl verldslige af adel som ombud för presterskapet, måtte användas, de för dessa landskap egna förhållanden behörigen iakttagas, arbetet underkastas samteliga ständernas pröfning vid allmän riksdag samt under tiden ingen förändring i kyrkoväsendet ske. På samma sätt borde ock förfaras med lagens revision och dervid iakttagas de påminnelser, hvilka de särskilda stånden yttrat i sina svar å landtdagspropositionen. I stället för de vid sista riksdagen beviljade utskrifningar och vanligt knektehåll åtog sig adeln lika utskrifning med svenska adeln, med samma frihet för sina veckodagsgods, som gälde för den svenska adelns rå och rörs-hemman. Borgerskapet ville för tillfället ej bevilja något ordinarie båtsmanshåll, men skulle fullgöra hvad 1662 var lofvadt, för händelse af krig. Ständerna tackade för det de sluppe åtaga sig nya gärder utom de år 1662 till statens underhåll beviljade, i det kongl. maj:t förklarat sig vilja förmedelst kommissionens åtgärd utse andra utvägar, »dermed den brist, som härtill hafver kunnat vara, måtte utan landets gravation stoppad och botad blifva». Adel, prester och allmoge tackade för löftet om en ny allmän jordrefning samt dermed följande ny skattläggning, och adeln åtog sig att derefter för sina utsocknes bönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
