Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Intet af den vidt omfattade krigsplanen kom dock till verkställighet. Dess utförande berodde väsentligast af flottans skyndsamma utrustning och öfverlägsenhet öfver den fiendtliga. Denna utrustning gick emellertid ytterst trögt. Flottan hade under femton års tid icke varit begagnad, och så väl Wrangel som Gustaf Otto Stenbock, hvilka under denna tid varit riksamiraler, hade visat föga nit och drift i utöfningen af sitt vigtiga embete. Detta föredöme hade äfven inverkat på de dem underordnade befälhafvarne, hvilka lågo i ständiga tvister med hvarandra, i stället att kraftigt förena sina bemödanden att skyndsamt bringa flottan i stridfärdigt skick. Lindsköld, som nu i hög grad hade konungens förtroende, skickades till Dalarön att påskynda utrustningen, och i början af September inberättades att allt var färdigt. Hinder inträffade likväl snart åter, och den 7 September aflät konungen till riksamiralen en ganska allvarlig skrifvelse, hvari det hette: »Det går oss till sinnes, att på edra mångfaldiga löften om vår flottas skyndsamma utlöpande ännu ingen effekt följer, hvaraf alla våra planer mot fienden sättas tillbaka. Vi hålla det både för oss och hela nationen nesligt, om vi icke skulle våga oss ut emot de 20 fiendtliga skepp, som sägas vara i sjön, fast vi icke kunna komma starkare åstad än med lika många. Alltså är vår sista resolution, att I utan ringaste tidspillan, med 27 skepp eller så många som möjligt, i Guds namn begifven eder till sjös, kommande emellertid de andra, som de hinna efter, att till eder stöta. Vi förvänta nu af eder häremot ingen invändning, utan vilje oss i öfvermorgon till Dalarön begifva, till att se hvem den siste lär vara denna vår nådiga vilja att efterlefva». Flottan hindrades emellertid af vidriga vindar att utlöpa, ehuru nya stränga påminnelser från konungen icke uteblefvo, och först den 9 Oktober kom den länge efterlängtade underrättelsen, att flottan gick för förlig vind ut i öppna sjön.
Den utgjordes af 24 linieskepp och 10 kronans samt 24 bevärade köpmansfregatter och briggar, eller tillsammans 58 krigsfartyg, förande 2,184 kanoner, bemannade med 2,981 soldater och 7,181 båtsmän samt fördelade i 4 eskadrar, af hvilka den första kommenderades af riksamiralen Gustaf Otto Stenbock och under honom af amiralerna Bergenstierna och Clerck, den andra af riksrådet och amiralen Nils Brahe, den tredje af riksrådet och amiralen Clas Stjernsköld samt den fjerde af amiralen Clas Uggla. Flottan hade emellertid icke hunnit längre än till Carlsöarna, då riksamiralen mot aftonen den 10 Oktober gaf befallning att gå till ankars, emedan några skepp kommit efter den öfriga flottan. Förgäfves uppmanade honom Bergenstierna att fortsätta seglingen, medan vinden ännu var god – riksamiralen stod fast vid sin föresats, och närmaste följden var, att vid ankringen i den föga lämpliga ankarplatsen lade skeppet Jupiter om 68 och fregatten Postiljon om 22 kanoner om bord med hvarandra, så att båda blefvo för en längre tid obrukbara. Dagen derpå skulle flottan gå till segels, men genom en felaktighet vid ankarets uppvindande blef sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
