- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
660

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1676 - Slaget vid Lund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till det förra kunde konung Carl ej förmå sig, han beslöt följaktligen att våga det senare, så ogynsamma förhållandena ock nu voro.

Slaget vid Lund.


Sedan den 11 November hade båda härarna stått gent emot hvarandra på ömse sidor om Lydde-ån. Danska hären hade under tiden erhållit flera förstärkningar, så att den var vida starkare än den svenska, synnerligast hvad fotfolket beträffade, af hvilket den hade 17 bataljoner, då den svenska blott räknade 10. Det oaktadt stod konung Carl fast vid sin föresats att anfalla danskarne. Ett krigsråd hölls den 29 November, då många ansågo för omöjligt att i fiendens åsyn eller grannskap öfvergå den vid denna årstid vattenrika och af sumpiga stränder omgifna Lydde-ån samt den djupa dalgång, hvari den flyter, men flertalet likväl trodde öfvergången verkställbar och böra ske så nära fiendens venstra flygel som möjligt, hvarigenom denne skulle tvingas till strid. Undersökningar företogos längs dalgången och en natt gick konungen sjelf, förklädd och åtföljd blott af Helmfelt, Ascheberg och Dahlberg, öfver ån samt undersökte fältet på motsatta sidan ända under fiendens läger. Vid dessa undersökningar visade sig företaget allt svårare, till dess omkring den 1 December frost inföll och, om den fortfore, kunde man hoppas att lättare komma så väl öfver ån som öfver det derinvid belägna träsk, hvilket stängde tillgången till fiendens läger. Efter ett par dagar fans också isen tillräckligt stark, och så utsattes natten mellan den 3 och 4 December att verkställa det vådliga företaget. Nödiga befallningar utdelades, och vid aftonbönen söndagen den 3 skulle hvarje trupp särskildt bedja om lycka och framgång. Om qvällen skref ock konungen ett bref till sin mor, för den händelsen att striden finge en olycklig utgång. Det var ett afskedsbref och tillkännagaf, att han dagen derpå ville segra eller dö. Skulle det senare inträffa, bad han att blifva förd till Stockholm, för att der bland sina förfäder i Riddarholmskyrkan begrafvas. Äfven biktfadern Spegel tillkallades och under ett enskildt samtal med honom beredde sig konungen till den förestående striden, den möjligen förestående döden.

Emellertid hade natten inbrutit, och när månen gick ned klockan 2, ryckte alla regementen i bestämd ordning ur lägret. Konungen kom ridande till hvarje trupp och sade den några uppmuntrande ord. Fotgardet uppmanade han att icke skjuta sista salvan förr än på 10 till 12 stegs afstånd från fienden. »Men», sade Helmfelt, »om folket kommer fienden så nära, hvad skola de göra, när sista salvan är afskjuten?» – »Då, gossar», svarade konungen, »pliten i hand och muskötkolven upp! och se’n gäller det att gå löst på danskarne.» Uppmaningen mottogs med glädje och frimodighet, och öfverallt röjde manskapet sin benägenhet att få gå mot fienden. Ehuru den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/6/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free