Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgjordes af 37 linieskepp, bland hvilka det största, Kung Carl, hade 108 kanoner, ett 94, ett 90, två 82, fyra 80, ett 76, ett 74, sju 70, två 64, tre 62, nio 56, ett 50 och fyra 46 kanoner; 4 fregatter, hvaribland en om 36, två om 32 och en om 26 kanoner, samt 4 korvetter om 16 kanoner hvardera. Tillsammans förde sålunda svenska flottan då 2,648 kanoner. I allmänhet voro ock de nya fartygen både större och äfven försedda med gröfre bestyckning än de gamla, äfvensom den ständiga besättningsstyrkan var betydligt ökad. Alla flottans kanoner blefvo omgjutna och skeppens utrustning i sin helhet sådan som hos den tidens förnämsta sjömakter.
Emellertid då en bedröflig och för riket ganska dyrköpt erfarenhet under kriget visat det ingalunda vara tillfyllestgörande att ega en god och välrustad materiel, utan att flottan tillika måste hafva en både tillräcklig och sjövan personal, så egnades äfven nu icke mindre omsorg häråt än åt materielen. Officerarne uppmuntrades att, medan Sverige hade fred, gå i främmande tjenst för öfnings vinnande, och för undervisningen i sjömannayrket inrättades styrmans- och artilleriskolor.
För att afhjelpa den brist på dugligt sjöfolk, som under kriget varit ganska känbar och ej så litet bidragit till flottans motgångar, beslöt konungen tillämpa indelningsverket äfven för flottans behof. Redan 1674 hade konungen förordnat, att det i Bleking utskrifna manskapet skulle tillhöra båtsmanshållet, och genom ett kungligt bref af den 18 Februari 1681 föreskrefs, att båtsmansrotarne i Norrland och en del af Finland skulle sättas på vakans samt manskapet öfverföras till Bleking och Södra Möre härad i Kalmare län, för att der indelas till underhåll; men som tillräckligt antal hemman till inrättande af rotehåll icke fans att tillgå, föreskrefs, att båtsmanshållet i dessa orter skulle ställas på rustning, med användande af kronans räntor till understöd härvid. Kunglig förordning om båtsmansindelningen i Bleking och Södra Möre utfärdades den 27 April 1685, och, sedan några ytterligare jemkningar egt rum, faststäldes indelningsverket för Södra Möre den 23 Oktober 1694 samt för Bleking den 22 April 1696. Rusthållarne ålades att, hvar för sitt rusthåll, till kronans tjenst uppsätta och städse hålla mönstergill båtsman samt förse honom med lön, spanmål, boskapsfoder, beklädnad och bostad, hvaremot rusthållaren befriades från rotering och erhöll visst räntebelopp, lämpadt efter hvarje rusthålls behof af understöd. Detta räntebelopp utgick i första rummet af räntan å rusthållarnes eget hemman, men om denna ränta öfversteg hvad som bestods för båtsmannen, fick rusthållaren icke behålla öfverskottet, utan borde utbetala denna »öfverskottsränta», hvaremot han erhöll en »tillskottsränta» från annat hemman, om räntan af hans eget understeg det belopp, som för båtsmans hållande var anslaget. För sådana tillskott användes i främsta rummet öfverskottsräntorna, men då de icke fullt uppgingo till hvad i tillskottsräntor borde komma svagare rusthåll till godo, anvisades, till bristens fyllande, räntorna af åtskilliga mindre icke indelta lägenheter, hvilka räntor kallades »reservräntor». Sådana voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
