Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intagit, voro emellertid till en början rätt hotande; men det visade sig tillika, att ställningen blifvit icke mindre hotande, om denna omkastning i Sveriges utrikes politik icke inträffat. Det blef nemligen sedermera bekant att, innan det mellan Sverige och Holland afslutade fördraget kommit till de öfriga makternas kunskap, hade Danmark och Brandenburg förmått kejsaren, de Lüneburgska hertigarne, biskopen af Münster m. fl. till en närmare förbindelse i ändamål att fråntaga Sverige dess tyska besittningar och danska eröfringar, hvarjemte man skulle söka reta Ryssland till krig för att bemäktiga sig Estland, Lifland och Ingermanland. Dag var ock redan utsatt för förbundsfördragets undertecknande, då kejsaren erhöll underrättelse om det svensk-holländska fördraget, hvarefter han, i stället att fullfölja de i Köpenhamn förda underhandlingarna, sände Althan till Stockholm och biträdde förbundet i Haag. Nu åter vände sig Danmark och Brandenburg till Frankrike, och de sista dagarne af året 1682 fick Carl XI underrättelse, att de begärt Ludvig XIV:s medgifvande till ett anfall mot Sverige. Ludvig gaf ock penningar, officerare till krigsfolkets öfvande samt löften om skepp till undsättning, hvarefter både Danmark och Brandenburg rustade.
Dessa underrättelser kommo till Stockholm innan 1682 års riksdag ännu var slutad, och så mycket ifrigare yrkade konungen på fastställandet af den ovanligt stora bevillning, hvilken han vid denna riksdag begärt af ständerna. Kraftiga försvarsanstalter blefvo ock vidtagna, gevär anskaffades för den tillökning i fotfolkets styrka, som af riksdagen blifvit beviljad, Dalarö, Carlskrona och Wismar befästades, Erik Dahlberg skickades till Lifland att öfverse dervarande fästningar, regementena fingo befallning att hålla sig färdiga, och befallning afgick till Carlskrona, att flottan skulle utrustas. Ascheberg vidtog i Skåne verksamma åtgärder att förekomma en öfverraskning af Malmö. Otto Wilhelm Königsmarck fick befälet öfver de regementen, som samlades i Vestergötland till en styrka af 8,000 man för ett infall i Norge. Sjelf var konungen genom ett benbrott fängslad vid sjuksängen, högst otålig öfver att ej kunna personligen leda truppernas rörelser.
Så kom till Stockholm underrättelse, att en fransk flotta ankommit till Öresund, att den förenat sig med den danska och att båda lågo utanför Köpenhamn. Det förspordes äfven, att danskarne ämnade föra sina å Seland stående trupper ombord, för att anfalla och förstöra Carlskrona, jemte den nyskapade svenska flottan. Wachtmeister ville försvara sig der, men en annan af amiralerna, Gustaf Sparre, ansåg den nya staden ännu allför svagt befästad och tillstyrkte, att flottan borde föras till Kalmar. Konungen, som ändtligen tillfrisknat efter sitt benbrott, beslöt sjelf undersöka förhållandet och begaf sig i medlet af Juli 1683 till Carlskrona. Han hade ingått i nya politiska förbindelser för att upprätthålla freden och såg nu kriget stå för dörren. Så gerna han undvikit det, gick han det dock oförskräckt till mötes. »När det kommer rätt till sammandrabbning» skref han till sin gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
