Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XI:s samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhållssumma, som vid förmälningen var henne betingad, till den mest omfattande och storartade välgörenhet. Härtill åtgingo vanligen sju åttondelar af hennes inkomster, och så vidt hennes förmåga sträcktes, blef ingen nöd ohulpen. När en större eldsvåda utbröt i Stockholm, skänkte hon de brandskadade 6000 rdr, motsvarande mer än fyra gånger denna summa efter nuvarande penningevärde. Året derpå uppköpte hon en stor myckenhet säd för att skickas till Finland, som led af en svår missväxt, och af samma anledning sände hon 1688 dylikt understöd till Estland samt 1691 till Dalarne. De genom reduktionen lidande fingo i rikt mått erfara hennes välgörenhet. Hon understödde dem i hemlighet, köpte de dyrbarheter de nödgats sälja och skickade dem tillbaka till de förra egarne, utan att röja hvilken det var som bistod dem, ehuru de väl kunde ana det. Då Magnus Gabriel De la Gardie och hans gemål, furstinnan Maria Eufrosyna, konungens faster, nödgades till konungen sälja sitt vackra Carlberg, inrättade hon der väfverier och barnhus för de fattiga i trakten. Den fattigförsörjningsanstalt i hufvudstaden, som ännu bär namn af Drottninghuset, är ett bestående minne af hennes välgörenhet. Den anlitades också från alla håll och aldrig förgäfves. Den sista till henne stälda böneskriften var från en gammal soldat, som deri kallade henne »vår älskeliga moder, af Gudi gifven åt oss fattiga svenska blod», och en älskelig moder var hon i alla hänseenden för det folk, hvars drottning hon blifvit.
Sjelf kände hon sin största glädje i att bereda den åt andra, ty för egen del kom hon sällan i åtnjutande deraf. Mellan henne och hennes gemål rådde så stor skiljaktighet i lynne, bildning, vanor och egenskaper, att deras äktenskap svårligen kunde blifva lyckligt, äfven om han mera allvarligt bemödat sig derom, än förhållandet var. Såsom vi sett, hade den sträfve, kraftfulle, föga bildade, i fruntimmerssällskap skygge konungen redan från början vårdslösat den sjukliga, kroppsligt svaga, fint bildade drottningen, och hans sätt mot henne blef äfven sedermera föga förbättradt. Hennes svaga helsa hindrade henne att deltaga i hans rid- och jagtpartier, för hvilka hon dessutom med sin fina bildning hade föga sinne, likasom i allmänhet för den sällskapston, som röjde sig bland konungens omgifning. Redan härigenom blefvo de mer och mer främmande för hvarandra, och detta missförhållande ökades ytterligare af konungens moder, som hos honom hade stort inflytande och som kunde i allt sällskapa med honom samt hvarken af helsa eller bildning var hindrad att deltaga i hans förlustelser. Hon, den holsteinska prinsessan, hade redan från början fattat ett visst agg till den danska konungadottern, som skulle beröfva henne främsta rangen vid hofvet, och hon lät den unga drottningen allt för ofta erfara detta. Äfven bland konungens öfriga omgifning funnos åtskilliga, som önskade hålla honom på afstånd från sin gemål, hvars inflytande de befarade kunde komma att minska deras. Carl XI, stolt, häftig, befallande ända till hårdhet, förstod ock ej rätt uppskatta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
