Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XI:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villigt inför det högsta majestätet. Då i den nya handboken bönen för öfverheten begynte med orden: »bevara och välsigna vår älskeliga öfverhet, hans kongl. maj:t vår allernådigste konung och herre, hennes kongl. maj:t vår allernådigsta drottning» etc. och den fromma Ulrika Eleonora anmärkte, att man icke inför den allsmäktige Guden borde tala om en dödlig menniskas majestät eller kalla henne »allernådigst», när hon och alla andra bönföllo om en ojemförligt högre nåd, befalte konungen, att de anmärkta uttrycken skulle borttagas, »ty», tillade han, »jag är ock en menniska och syndare såsom andra, och vi måste blidka Gud icke med höga titlar, utan med trogna och ödmjuka hjertan och böner».[1]
Bland Carl XI:s förtjenster bör ock ej glömmas hans varma fosterlandskärlek. Åt Sveriges väl, åt befordrandet af dess inre styrka och yttre anseende egnade han oaflåtligt sina omsorger samt skötte regeringsärendena med en ifver och en ihärdighet, som gränsade till det otroliga.
Förtjenster och fel hade således Carl XI, såsom alla dödlige, och ju större hans makt, ju mera omfattande dess verkningskrets var, desto mera framträdde ock följderna både af förtjensterna och felen. De senares följder träffade dock hufvudsakligen hans samtida, de förre åter hafva sträckt sina verkningar ända till vår tid. Jemför man hvad hans rike var vid hans tillträde till regeringen och vid dess slut, så förvånas man öfver huru oändligt mycket under dessa 24 år blifvit uträttadt. När Carl XI tillträdde regeringen i slutet af år 1672, fann han söndring öfver allt – mellan adeln och de ofrälse stånden, mellan hög- och lågadeln, mellan de särskilda partierna i rådet – de talrikaste samhällsklasserna försänkta i djup okunnighet, sjelfva deras frihet hotad af ett mer och mer tilltagande adelsvälde, hären och flottan vanvårdade, oreda och slapphet i hela förvaltningen, tillgångarne uttömda, riket fördjupadt i skuld och regeringen i Frankrikes sold genom uppbärande af dess subsidier, som blifvit nödvändiga för statsutgifternas bestridande. När han upphörde att regera i början af året 1697, voro söndringarna upphörda eller oskadliggjorda genom en stark konungamakt, adelns välde förbi, kraftiga åtgärder vidtagna för de talrikare samhällsklassernas
upplysning, hären och flottan i förträffligt skick, förvaltningen sorgfälligt ordnad, skattkammaren
väl försedd och svenska regeringen af de europeiska stormakterna vald till deras skiljedomare. Undersöker man förhållandena närmare, så skall man finna, att alltsammans utgått från konungen eller från de krafter han satt i rörelse. Vår historia företer flera stora konungar, och om Carl XI ej genom stora egenskaper kan hänföras till dessa, tillhör han dock deras antal genom det stora han uträttat, och äfven den, som i honom ej vill se en af våra största regenter, måste alltid erkänna, att han varit en af de nyttigaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
