Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Hans tåg till Kurland och vinterqvarter i Würgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska kriget 170S och 1706. 69
Sådant Var förloppet af den berömda öfvergången öfver Diina, en
bland Carl XII:s vackraste krigsbedrifter, hvars följder ock blefvo ganska
vigtiga. Fruktan för svenskarne och deras hjeltekonung blef häraf
ytterligare ökad, ryssarne flydde hem till sitt land igen och sachsarne
vågade ej stanna förr än de kommit in i Preussen. Hela Kurland låg
nu öppet för svenskarne och redan den 10 Juli sändes generalmajor
Carl Gustaf Mörner med 1,500 ryttare till hertigdömets hufvudstad
Mitau, som utan motstånd utrymdes af besättningen och der 8,000
musköter, 9,000 par pistoler, färdiga klädningar till omkring 8,000
man, åtskilliga andra förråd samt en kista med fingerslånga
guldstycken, som af czar Peter blifvit sända till konung August, för att deraf
låta mynta dukater, utgjorde svenskarnes rika byte.
Den 12 Juli uppbröt Carl XII från Kobron, sedan lian skickat
öfverste d’Albedyhll att, understödd af några krigsfartyg, blokera
Düna-monde. Sjelf drog han uppför Düna till Linden, der han inträffade
den 16 Juli, och då han der fick underrättelse, att sachsarne redan
utrymt Kockenhusen samt att Steinau tågat till Birzen, för att draga
till sig nya ryska hjelptrupprr, stälde konungen sin marsch vesterut
till Bauske, der han inträffade den 26 Juli och inlade en stark
besättning, hvarefter han sände generalmajor Knut Posse, med en afdelning,
till Birzen, för att af dervarande polska kommendant utfordra i
skansen qvarlemnadt sachsiskt artilleri, hvilket ock utlemnades. Kort derpå
erfor konungen, att ryssarne skilt sig från sachsarne och att de senare
öfver Kowno och Marienburg närmat sig Danzig. Han stannade nu
ett par veckor i Bauske, hvarifrån han uppbröt den 11 Augusti samt
tågade derefter längs litauiska gränsen allt längre vesterut till Grobin
vid Libaufloden, der han stannade den 2 September samt besatte och
befästade den vid flodens mynning belägna staden Libau.
Medan konungen låg i Grobin, anropades hans beskydd af
familjen Sapieha, som länge varit den mäktigaste i Litauen, men vid denna
tid hårdt ansattes af furst Wisniowiecki, en af Polens främste stormän,
och grefve Qginski, som hade stort inflytande i Litauen, med hvilka
bröderne Sapieha lågo i öppen fejd. Redan under sitt vistande i
Bauske hade Carl XII öppet yrkat på Augusts afsättande från polska
konungavärdigheten och härtill lofvade nu Sapiehska slägten sitt biträde,
hvaremot Carl XII sände tre ströfpartier in i Samogitien för att skydda
denna slägts dervarande egendomar. Den 29 September fick svenska
hären gå i qvarter i vestra Kurland, då högqvarteret togs vid slottet
Würgen, ipen sjelf bodde konungen i tält under följande hösten och
en del af vintern.
I November kommo ytterligare 3,20a man från Sverige till Libau
att förstärka hären, hvarjemte talrika rekryter anlände till Riga, för att
göra de dit afgångna regementen fulltaliga. Sjelf företog konungen i
början af December ett ströftåg inåt Litauen, emedan hans trupper
blifvit vid flera tillfällen oroade af Oginskis folk, men, då litauerne
öfverallt veko undan, återvände han till .Würgen den 30 December. Un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
