Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adeln.
333
af gammalt vane att i högmålsbrott dömas af vederlikar, haft hofrätten
till sin privilegierade domstol och i gröfre brottmål ej kunnat dömas
af en underrätt; men genom ett kungligt bref af den 7 Augusti 1699
förordnades, att de, lika med ofrälsemän, skulle i brottmål låta
underrätten ransaka och döma öfver sig, »alldenstund kongl. maj:t ej fann
skäl uti, att den, som begår någon ogerning, njuter skydd af
rättigheter och privilegier».
Äfven i krigstjensten, der högadlige ynglingar förut någon gång
fått börja såsom öfverstar och vanligen åtminstone såsom officerare,
måste de nu tjenstgöra såsom ryttare eller knektar, innan de erhöllo
officersfullmakt. Så fick äfven Carl Gustaf Oxenstierna, en sonsons
son till den store rikskanslern, under polska fälttåget börja sin
krigarebana såsom simpel ryttare. Piper, som eljest visst icke var någon
förfäktare af de högadliga anspråken, tyckte dock, att konungen väl
kunnat göra den unge grefven genast till kornett; men konungen svarade:
»Nej, om en ung adelsman genast upphöjes till officer, så beter han
sig vettlöst emot soldaterne; men när han sjelf får smaka på hvad
gemenskapen lider, så lär han sig bemöta knektarne med billighet.
Dessutom skulle hans framdragande förorätta många, som äro äldre i
tjènsten.» Piper invände: »öfver grefve Oxenstiernas befordran skulle
väl ingen kunnat harmas, ty han härstammar från våra äldsta och mest
lysande ätter (pch har dessutom lyckan att vara eders maj:ts
anförvandt.» *) Konungen genmälde: »Gammal eller ung adel, diet gör
ingenting till saken. Vi hafva många regements-officerare, som äro
ofrälse och ändock ganska dugtiga karlar. När mannen är braf, qvittar
det lika, om han är af adel eller ej.»
Vid krigets utbrott erhöll emellertid adeln genom kungliga
förordningen den 13 April 1700 den eftergift i de då ännu ej fullt afslutade
reduktions- och liqvidations-åtgärderna, att »kronan afstod alla intill
den dagen obetalta bakräntor, utan vidare efterräkning.
Ersättnings-och bytes-godsen allena skulle bringas till riktighet. De, som
bevisligen förlorat något med rätta dem tillhörigt gods, skulle få njuta samma
sin rätt till godo. Kronans kreditorer och kontrahenter, som åtnjutit
af henne öfver hvad general-resolutionerna medgifva, fingo det opåtaldt
behålla, äfvensom kollegierna frikallades från vidare räfst efter
ständernas kommissions-domar».
Under kriget följde sedermera adeln talrikt Carl XII.s fanor,
kämpade modigt i hans strider, delade troget hans faror, mödor och
försakelser samt täflade i uppoffringar för fäderneslandet under ständigt
växande betryck. Äfven lifvet fingo ganska många af svenska adeln
under Carl XII:s krig offra. Slägten Wrangel skall under hans fälttåg
hafva förlorat 70 och ensamt vid Pultawa 22 af sina medlemmar.
I böljan af sin regering visade sig Carl XII mycket sparsam med
’) Carl Gustaf Oxenstiernas mor, Hedvig De la Gardie, var Carl XI:s
syskonbarn, dotter af hans faster, Maria Eufrosyna, och Magnus Gabriel De la Gardie.
Carl XII och Carl Gustaf Oxenstierna voro således sysslingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
