Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII. 4’7
till Venern och sedermera skulle en kanal förena Venern och Vettern
med Östersjön — åter en framtidstanke, som först i vår tid genom
Göta kanals anläggning gått i fullbordan. Göteborg skulle, enligt
konungens plan, blifva hufvudorten för Sveriges utrikes handel och
erhöll derföre 1716 flere särskilda friheter för att uppmuntra
utländin-gar att der bosätta sig. Post väsende t undergick flera väsentliga
förbättringar, då 1717 farande poster inrättades till alla orter af någon
betydenhet. Redan året förut hade en holländsk köpman förbundit sig
att hvar fjortonde dag afsända ett fartyg från Holland till Göteborg
eller annan svensk hamn samt utan betalning befordra resande och
bref i svenska kronans ärenden, emot rättighet för honom att
uteslutande införa tobak af alla slag till de mellan Strömstad och Malmö
liggande hamnar. I tullförfattningarna, som visserligen voro
underkastade alltför många förändringar och rubbningar, infördes dock den
förenkling, att i 1718 års tulltaxa alla afgifter voro bestämda efter de
särskilda varornas värde, hvilket tillika angafs och fastäldes.
Under de sista åren af Carl XII:s regering åter vidtogos, såsom
här ofvan är visadt, flera tvångsåtgärder, som vittna hvarken om nit
för handelns och näringarnas förkofran eller om insigt i sättet att
bereda den. Åtskilliga af dessa åtgärder voro. ock så beskaffade, att de
ur ingen synpunkt kunna försvaras. En förklaring för desamma, så
väl som för de svåra utpressningarna i allmänhet, finner man dock i
hvad Görtz ofta yttrade till försvar för sina i den enskilda
eganderätten så djupt ingripande förslag, att »Sverige, på alla sidor omgifvet af
fiender, måste betraktas och behandlas såsom en belägrad stad, inom
hvilken den enskilda eganderätten måste uppoffras för det helas
räddning». Utan tvifvel såg, såsom vi förut anmärkt, Carl XII saken ur
samma’ synpunkt. De oerhörda uppoffringar, han ålade sina
undersåtar, voro i hans ögon ett öfvergående ondt, nödvändigt för
uppsättande af en stark krigsmakt, som under hans ledning skulle bereda
riket en ärofull fred, hvarefter allt skulle blifva godt igen, alla
näringar å nyo uppblomstra, nödmyntet inlösas till åsätt värde och
konungen kunna odeladt egna sina omsorger åt rikets inre förkofran. För
tillfället måste likväl allt annat vika för hvad i hans tanke var det
vigtigaste af allt — att kunna tvinga rikets många fiender till fred, och
då han, till Sveriges olycka, fick en rådgifvare sådan som Görtz,
hvilken icke skydde några medel att sätta konungen i tillfälle att vinna
sina syften, föranleddes häraf dessa tvångs- och våldsåtgärder, hvilka,
afsedda att bevara rikets område oförminskadt, skulle, om de fått
ytterligare fortgå, slutligen bragt hela riket till undergång.
ÅUmogen.
Flera Carl XII:s bref och författningar vittna, att han ömmade
för allmogen, hvilken han ofta ålade sina embetsmän att skona så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
