Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Nils Gyldenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368»
Cail XII.
het, med särskildt uppdrag att förestå kammar- och handelsärendena,
åt hvilka han dock ■ dittills föga egnat sig, emedan han mest
sysselsatt sig med justitie-ärenden.
Under förmyndarestyrelsen efter Carl XI:s död hörde Wallenstedt
till Bengt Oxenstiernas motparti och var en bland dem, som ifrigast
yrkade p£ Carl XII:s snara myndighetsförklaring. Tillika visade han
sig äfven nu, likasom förut under Carl XI:s regering, såsom den mest
nitiske förfäktaren af enväldet, hvarför» han ock motsatte sig ständernas
sammankallande för att få den unge konungen förklarad för myndig,
afrådde hans kröning, emedan han ärft en oinskränkt makt och vore
»född till, ja likasom med kronan», hvarföre han ej borde mottaga
henne af någon annans hand, samt påstod, att han icke behöfde aflägga
någon ed eller försäkran i Han steg också nu högt i den myndig
förklarade konungens förtroende, hvartill Carl XI ock skall i ett slags
en-p^ildt testamente tül sonen hafva rekommenderat Wallenstedt. Denne
hade tillika slutit sig till, Piper, som nu stod högst i konungens
bevågenhet, och båda förenade sig att först störta Nils Bielke samt derefter
äfven brjnga Bengt. Oxenstierna i onåd, hvari de ock lyckades. Dock
bibehöll sig Wallenstedt icke särdeles länge i konungens ynnest. När
det s. k. »gottorpska raseriet* som värst pågick, vågade Waljenstedt
några föreställningar derom;till konungen. »Eders maj:ts undersåtar»,
sade han, »äro mycket bedröfvade öfver det nattliga ridande och buller,
som hålles på gatorna, och de frukta, att eders maj:t torde dervid råka
i någon plycka.» Konungen, som med orubbligt lugn afhört honom,
svarade derefter lika kallt: »Till lön för det förtroende, I visat mig,
skall jag tillbaka omtala hvad folket säger om eder, grefve Wallenstedt.
De påstå nemligen, att I ären den -störste hundsfott i hela Sverige och
att jag borde hänga eder i det högsta träd som finnes.» Svaret
vittnar, att konungen hyste föga aktning för Wallenstedt, ehuru han
funnit honom, ganska användbar.för sin och rikets tjenst. Sitt förra
inflytande kunde också Wallenstedt härefter aldrig återvinna. Vid
konungens afresa från Stockholm till danska kriget, i April 1700, blef
emellertid Wallenstedt insatt i försvars-kommissionen och tog verksam del
i styrelsen ända till sin död den 16 November 1703. Han efterlemnade
ingen son, utan slöt sjelf sin grefliga ätt. Hans enda dotter Maria
var gift m«d kungliga rådet grefve Gustaf Cronhielm.
, Wallenstedt skildras såsom temligen rå och klumpig i sitt sätt att
vara, hvarföre man kallade honom »björnen», Äfven beskyldes han
att hafva, likasom Bengt Oxenstierna, varit tillgänglig för vängåfvor
från England och Holland. Af högadeln var han hatad kanske mer än
någon annan bland Carl XI:s rådgifvare, alltsedan han var åklagare
inför stora kommissionen, då han ansågs hafva gått alltför hänsynslöst till
väga. I de flesta den tidens smygskrifter är han ock mycket illa utmålad,
ehuru man i alla fall ej förmått mot honom framdraga någon bevisad dålig
handling. Hans stona embetsmanna-förmåga har ingen kunnat förneka.
Nils Gyldenstolpe hade inom förmyndarestyrelsen efter Carl XI:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
