Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s uppfostran - Hans lärmästare i ridkonsten Axel Hård - Hans senare lärare Thomas Polus och Gustaf Cronhjelm - Hans lärare i krigskonst m. m. Carl Magnus Stuart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Xll.s uppfostran.
5
honom. I faderns kappkörningar så väl som i hans soldatöfningar
tog prinsen likaledes en liflig del.
Vid elfva års ålder förlorade prinsen 1693 sin förträffliga mor,
som allt dittills tagit en lika verksam som välgörande del i hans
uppfostran. Följande året afled äfven hans lärare Nordenhielm och fick
till efterträdare kanslirådet Thomas Polus, en kunskapsrik man, men
som icke sällan hindrades af sina embetsgöromål, hvarföre han fick
till biträde kammarherren hos prinsen friherre Gustaf Cronhielm, som
äfven var en både kunnig och i allo aktningsvärd man. Carl XII:s
uppfostran var sålunda ojemförligt bättre vårdad och äfven hans
omgifning vida bättre väld än faderns; men äfven han visade en alltför
öfvervägande håg för kropps- och militäriska öfningar, och denna håg
uppmuntrades också af fadern, hvilken, allt efter som prinsen blef äldre,
äfven allt oftare medtog honom å sina ridter, jagter och vapenöfningar.
I krigskonst och matematik hade prinsen till lärare sin
kammarherre, generalqvartermästaren Carl Magnus Stuart, hvars föreläsningar
hans lärjunge ansåg såsom sina angenämaste lärostunder. Han röjde
ock tidigt mycken skarpsinnighet och fallenhet för matematiska studier,
i hvilka han med tiden förvärfvade sig djupa insigter samt förklarade
den för en »half-menniska», som ej kände matematik. Redan då han
var sex år gammal, anlades för hans undervisning vid Carlberg en
skans, hvars alla bastioner voro olika, så att han kunde öfverse och
med hvarandra jemföra de särskilda befästningssätten. Äfven
kanon-gjuterier besöktes, och prinsen var outtröttlig i att fråga och taga reda
på allt som hörde till krigskonsten. Så ofta det lät sig göra, var han
närvarande vid faderns mönstringar och öfningsläger, och i de strider,
som der föreföllo, deltog prinsen allt ifrån sitt trettonde år med en
ifver och en djerfhet, som ofta nog blottstälde hans lif, men visade
tillika en kallblodighet i faran, som lyckligen räddade honom derur.
Tidigt gaf prinsen flera bevis på själsstyrka och på fasthet i sina
beslut. Han var ännu blott ett barn, då han en gång vid moderns
bord blef af en hund, åt hvilken han räckte en brödbit, illa biten i
handen, men utan att yttra ringaste tecken till smärta, lindade han
servietten om handen och det var endast genom det framsipprande
blodet, som man erfor att han blifvit sårad. Under sin ännu tidigare
barndom hade hans sköterska satt honom i en med pinnar stängd
stol och fått hans löfte, att han skulle stanna der till dess hon komme
tillbaka. Under tiden inträdde drottningen för att taga prinsen med
sig, men han förklarade att han lofvat sitta qvar och detta löfte måste
han hålla. Icke sällan urartade dock denna fasthet till envishet. Han
hade en gång förklarat att hofmålaren Behn liknade en markatta,
och hvarken bannor eller aga kunde förmå honom att frångå detta
yttrande.
Vid sin faders död gaf den då ännu ej fullt femtonårige prinsen
de bästa förhoppningar genom de hos honom tydligt och bestämdt
framträdande berömvärda egenskaperna af mod, ordhållighet kraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
