- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
37

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Danska kriget ifoo.

37

lorna från skeppen. De utgjordes ock till större delen af i hast
uppbådade bönder, emedan man genom hvarjehanda skenbara rörelser från
de svenska fartygen lyckats inbilla danska öfverbefälet, att
landstigningen skulle ske på en helt annan punkt. Svenskarne inträngde i de
fiendtliga förskansningarna, och knäböjande aflade Carl sin tacksägelse
till Gud för den vunna framgången. Det var hans första strid och
blef tillika hans första seger. Den hade vunnits nästan utan någon
förlust för svenskarne, hvilka nu under skydd af de danska
förskansningarna, som ytterligare förstärktes, och af flottans kanoner, afvaktade
förstärkningar från Skåne. Sedan dessa under de följande dagarna
anländt, stod en svensk styrka af n,ooo man å Seland, hvars kuster
dessutom hotades af den förenade flottan, som tillsammans räknade
57 linieskepp och 10 fregatter, sedan 4 af de svenska skeppen
återvändt till Carlskrona.

Konung Carl höll den strängaste krigstukt i sin här, tillät intet
öfvervåld mot den fredliga befolkningen och betalte alla lifsmedel som
fördes till svenska lägret. Tillförseln dit blef också snart ganska rik,
och genom sin vänlighet mot alla gjorde sig den unge svenske
konungen allmänt omtyckt af den seländska befolkningen. Hans förträffliga
mor var också ännu ej glömd på Seland, och bönderne sade, att den
svenske konungen visst icke ville göra dem något ondt, »ty han var
ju en son af deras fromma Ulrika». Konungen red ock, utan att
befara eller blifva utsatt för något försåt, vidt omkring på ön, åtföljd
endast af några få personer, jagade hjortar i danska konungens parker
och red ett par gånger ända fram till Helsingörs portar, oaktadt en
dansk besättning af 900 man låg i Kroneborgs slott. Då emellertid
konung Fredrik ej tycktes vilja gifva efter, flyttades den 11 Augusti
svenska lägret från Humlebäck till Rungsted, 272 mil från
Köpenhamn, och konungen afvaktade nu endast ankomsten af
belägringsartilleri och af nya förstärkningar från Skåne, för att börja belägringen
af danska hufvudstaden; men i detsamma kom underrättelse, att fred
mellan Danmark och Holstein blifvit den 8 Augusti afslutad i
Traven-thal, hvarefter alla fiendtligheter upphörde. De på Seland befintliga
svenska trupperne öfverskeppades efter hand till Skåne och den 24
Augusti var konungen i Helsingborg. Samtidigt återvände äfven
flottorna till sina stationer.

Medan sålunda krigsfrågan i sjelfva verket afgjordes å Seland,
hade underhandlingar flitigt pågått mellan de medlande och krigförande
makternas ombud. England, Holland och de lüneburgske hertigarne
hade förenat sig med Sverige för att upprätthålla hertigens af Holstein
rättigheter och, utom den holländska eskadern, som förenat sig med
svenska flottan, hade äfven en holländsk styrka af 3,000 man slutit
sig till den holsteinska hjelphären. Deremot hade konung August,
enligt sitt förbund med Danmark, utrustat 8,000 sachsare för att mot
Holstein biträda Danmark; men kurfursten af Brandenburg, som först
tycktes likaledes vilja träda på Danmarks sida, hade vägrat dem ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free