- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
46

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

Larl XII.

och lifdragonerna, med hvilka konungen högg in på ryssarne och
framträngde ända till floden.

Sedan mörkret inbrutit omkring kl. 6 på eftermiddagen, blef
oredan bland svenska trupperna lika stor som bland de ryska.
Afdelningarna blandades om hvarandra, soldaterne skingrade sig för att
plundra ryska lägret, och svenska bataljoner, som möttes i mörkret,
började skjuta på hvarandra i tanke att det var fiender de stötte på.
För att förekomma dylika misstag och återställa ordningen, lät
konungen ungefär kl. 7 afblåsa striden och befalla trupperna att stanna der
de stodo. Trubetskois Jäger i midten af de ryska förskansningarna,
hvarest största delen äf ryska artilleriet var uppstäldt, blef nu besatt
af svenska trupper och således ryssarnes båda flyglar fullständigt skilda
från hvarandra.

När striden sålunda afstannade, beslöto de inom vagnborgen ännu
qvarvarande ryssarne att underhandla om dagtingan, hvilket ledde
derhän, att ryske generalerne Dolgorucki, Archelowitz, Trubetskoi,
Golovin och Buturlin måste stanna qvar, men det öfriga befälet och
manskapet, som varit inom vagnborgen, fick tillstånd att aftåga till
Ryssland, hvarefter vagnborgen besattes af två svenska bataljoner och
ryssarne började arbeta på flottbrons återställande. Sedan detta var skedt,
aftågade de den 21 November kl. 4 på morgonen, medförande sina
gevär och 6 små fältstycken, men utan fanor och standarer.

Så snart, på ryssarnes venstra flygel, general Weide, som under
striden blifvit sårad, erfor, att högra flygeln fått tillstånd att aftåga,
begärde han detsamma äfven för den venstra, och konungen beviljade
det, med tillåtelse derjemte för en hvar att medtaga så mycket
lifsmedel han kunde bära, men inga vapen eller fanor, samt mot vilkor
att ej vidare röfva, plundra eller bränna. Weide sjelf och hans högre
officerare skulle qvarstanna. När detta var öfverenskommet, tågade på
förmiddagen den 21 hela denna del af den slagna ryska hären, till ett
antal af omkring 12,000 man, med blottade hufvuden och käppar i
händerna, förbi konungen, som, med sina högre officerare, satt till häst
på en höjd innanför den stora bastionen. Den segrande hären förlades
i ryssarnes öfvergifna läger, der de uthungrade soldaterne fingo rikt
byte och god tillgång på alla förnödenheter.

Sjelf höll konungen med sina lifdrabanter den 22 November sitt
intåg i Narwa, der han mottogs med höga glädjerop af den räddade
befolkningen. Kommendanten, öfverste Horn, blef för sitt
välförhållande vid stadens försvar befordrad till generalmajor, och likaså
öfverste Magnus Stenbock, som utmärkt sig under striden samt der blifvit
sårad. Redan samma dag på eftermiddagen gjorde konungen med lif—
drabanterne och lifdragonei ne ett ströftåg längs Narowa-floden till
Pei-pus-sjön och fann dervid å floden 120 fartyg från Pleskow, som skulle
till ryska lägret föra 1,000 centner krut, 1,000 centner bly och 1,000
tunnor säd, jemte en stor myckenhet kött och fläsk, hvilket allt nu
blef de segrandes byte. Detta utgjordes för öfrigt af hela ryska be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free