Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII:s tåg till Sewerien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Carl XII.
tåg skulle företagas, om man borde invänta Lewenhaupts ankomst eller
icke. Härom voro Piper och Rehnsköld af olika meningar. Den förre
rådde att af bida Lewenhaupts ankomst, »ty om han komme riktigt
igenom, finge armén en mäktig förstärkning icke allenast af manskap,
utan äfven af lifsmedel och underhåll. Ginge deremot hans maj:t
dessförinnan till Sewerien, så exponerades grefve Lewenhaupt för den
faran att hela fiendtliga makten fölle på honom. Blefve han slagen, så
vore allt hvad han hade med sig förloradt; då miste konungen en
ansenlig hop folk, ammunition och fordon, som nödvändigt behöfdes;
då skulle fienden, som hittills lupit undan, väl våga dubbelt mot
tillförene». Häremot hade Rehnsköld ingenting annat att invända, än att
Lewenhaupt icke allenast för sin egen person vore en pålitlig general,
utan äfven hade tappre officerare och en så vacker krigshär, att
fienden väl skulle betänka sig, innan han grepe verket an.
Dessa skäl voro påtagligen högst klena, men verkliga förhållandet
var sannolikt, att Rehnsköld, invigd i konungens planer, ansåg
föreningen med Mazeppa vigtigare än allt annat och att den icke borde
äfventyras ens för att invänta Lewenhaupt, ehuru han, då förbundet
med Mazeppa ännu hölls ytterst hemligt, ej vågade öppet uttala detta
hufvudskäl. Konungen instämde ock med honom. Han hade under
hela den senare tiden varit fullkomligt okunnig om Mazeppas
förehafvanden och fruktade, att alla fördelarna af förbundet med honom skulle
gå förlorade genom ett längre dröjsmål.
Så fattades den 14 September det ödesdigra beslutet att
ofördröj-ligen tåga till Sewerien, och samma dag afsändes en order till
Lewenhaupt, med anvisning hvilken väg han hade att taga för att komma
efter till Seweriens hufvudort Starodub. Det var detta olyckliga beslut,
som hufvudsakligen föranledde de följande missödena och utgjorde
sjelfva vändpunkten i Carl XII:s krigslycka.
Sedan ordern till Lewenhaupt var uppsatt, uppgjordes planen för
hufvudstyrkans tåg, hvilket skulle ske längs gamla ryska gränsen till
de nordligaste städerna i Sewerien Mglin och Poczep. Generalmajor
Anders Lagercrona sändes med 2,000 man fotfolk, 1,000 ryttare och
4 kanoner före den öfriga hären, att lätta vägen för denna genom att
slå broar öfver floderna och besätta de båda nämnda städerna. Den
15 September uppbröt han från Starysze i sydöstlig riktning, och
några timmar senare skedde uppbrottet med hufvudstyrkan.
Den 16 på aftonen, då man skulle slå läger i närheten af
Ma-latycze, återkom den budbärare konungen afsändt med ordern till
Lewenhaupt. Han hade ej kunnat komma genom ryssarnes ströfkårer
och återvände derföre med oförrättadt ärende. Det var således tydligt,
att Lewenhaupt fortfarande var i okunnighet om riktningen af
hufvudstyrkans tåg; men detta oaktadt gjordes intet uppehåll dermed, utan
man åtnöjde sig att under denna och följande dagen afsända tre
ku-rirer till Lewenhaupt.
Den 2 0 September började hären fördjupa sig i de stora skogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
