- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
352

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Uppgifter om rikets folkmängd vid denna tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352

Carl XII.

stående från de lifsmedel, de ej för egen räkning oundgängligen
behöfde, fortsattes.

Efter Görtz’ återkomst från Holland under hösten 1717 fingo i
November detta år flere landshöfdingar befallning att inom tre veckor
genom s. k. »ransakningsmän» anskaffa och till konungen insända
fullständiga förteckningar på den spanmål och det salt, som utöfver
behofvet till nästa skörd eller nästa salttillförsel fans hos en hvar af
länets inbyggare, utan åtskilnad af stånd och vilkor. Till försvar och
handräckning skulle soldater åtfölja ransakningsmännen. I Stockholm
tillsattes 18 sådane, hvilka, åtföljde af gardister, skulle undersöka icke
blott salubodar och magasin, utan äfven hvarje enskild persons
visthus samt uppteckna varornas mängd och huru mycket egaren borde
få behålla eller aflåta. I landsorterna vandrade kronobetjeningen, med
betäckning af srldater, från gård till gård, upptecknade hvad som fans
samt uppbröt de motsträfviges visthus, och man klagade från flera håll,
att dervid tillgick såsom i fiendeland. Oviljan blef sådan, att man då
icke vågade uttaga de antecknade lifsmedlen; men hösten 1718, när
en ofördelaktig skörd hotade med sädesbrist och norska fälttåget
fordrade stora förråd, påbjöd konungen, att ingen på landet skulle få
uppköpa mer säd, än han till nästa skörd behöfde, och att den, som
hade mera, skulle genom landshöfdingarne allvarligen tillhållas att
öfverskottet afyttra.

Under loppet af 1718 vidtogos emellertid äfven några åtgärder
till jordbrukets upphjelpande. Större hemmansklyfning än förut
medgafs, och 50 års skattefrihet beviljades för upptagna åkrar och ängar.

Böndernes klagan öfver den af de stränga utskrifningarne
föranledda, mer och mer tilltagande bristen på arbetare, samt dränglönernas
betydliga stegring i följd deraf verkade utfärdande af en kunglig
förordning 1715, som bestämde hvarje dränglöns belopp samt föreskref,
att dräng, som ej toge tjenst, utan satte sig inhyses, skulle såsom
lösdrifvare genast skrifvas till knekt eller båtsman; att bonde, som
herber-gerade en sådan, skulle böta 40 mark; att dräng som begärde, eller
bonde, som bjöde högre lön än den stadgade, skulle böta lönens hela
belopp, samt att af dessa böter skulle en tredjedel tillfalla angifvaren.

Intill 1712 beskattades tjenstehjon ungefär på samma sätt som
före 1693; men i Carl XII:s nya krigsgärdsförordning af den 4 Juni
1712 voro äfven tjenstehjon inbegripne, och då 1717 den gamla
gärden återtogs samt upphandlingsafgiften tillkom, beräknade man, att
drängar och pigor fingo skatta till kronan ungefär halfva lönen.

Lösdrifvare blefvo, så vidt de kunde åtkommas, dels tagna till
knektar, dels belagda med en gärd af 6 d. s. hvardera. Arbetsföre
tiggare skulle fasttagas och tvingas till arbete.

Om rikets folkmängd har man från slutet af Carl XII:s regering
några uppgifter, som dock endast kunna vara ungefärliga, emedan man
den tiden saknade alla materialier för en noggrannare folkräkning.
Omkring år 1700 antogs hela svenska väldets folkmängd utgöra unge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free