Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättegången mot Görtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angelägenheter, utan hvad han i denna punkt anfört hade skett endast för att visa, det Görtz haft elaka afsigter mot Sverige, hvartill Görtz genmälde, att en minister måste inrätta sina företag till sin herres nytta, och att således, äfven om han haft elaka afsigter mot Sverige, hvars motsats dock vore lätt att ådagalägga, kunde han väl anses såsom fiende och krigsfånge, men icke såsom brottsling.
Vidare förehöll åklagaren Görtz att hafva bjudit svenske befälhafvaren i Pomern grefve Meyerfelt 50,000 rdr och 6,000 rdrs pension samt skydd i Holstein, om han velat öfverlemna fästningen Stettin åt holsteinska trupper, hvartill Görtz svarade, att han nu ej påminte sig huru härvid tillgått. Till Stettins intagande hade han ej gjort någonting, ehuru han för öfrigt »låtit bruka sig uti Stettinska saken», men allt hade skett under meddelanden med grefve Wellingk och baron Friesendorff, samt på administratorns befallning; om några penningenegociationer med grefve Meyerfelt visste han ingenting.
I afseende å de öfriga anklagelsepunkterna invände Görtz, att han aldrig svurit Sveriges konung trohetsed och följaktligen, såsom icke svenska kronans, utan en främmande furstes undersåte, icke vore skyldig att inför svensk domstol stå till svars för sina handlingar, hvilken invändning alla domrarne förklarade »orimlig», samt att hvad han anklagades för hade skett på konungens befallning, och att således han, men ej Görtz, vore derför ansvarig – en anmärkning, hvilken rätten ej synes upptagit, helst både rättens ledamöter och, som man väl visste, äfven drottningen sökte i möjligaste mån skydda den aflidne konungens minne och gerna ville låta skulden för allt, som kunde läggas honom till last, falla på rådgifvaren.
Det anförda hade varit fullt tillräckligt för hans försvar, ty då han ej var tilltalad för brottsliga handlingar, utan för riksförderfliga rådslag, kunde han, såsom icke varande den enväldige konungens ansvarige rådgifvare, icke ens hans undersåte, följaktligen icke heller af svensk domstol härför dömas. För att undanrödja hans invändning mot den svenska domstolens behörighet, hade visserligen hertigen af Holstein, fegt öfvergifvande honom i hans olycka, entledigat honom ur sin tjenst, men härigenom blef Görtz icke svensk undersåte, ännu mindre en svensk konungs ansvarige rådgifvare, och Görtz hade således icke för sitt försvar behöft andraga mer än det nu anförda; men han inlät sig äfven i hvarjehanda slingriga undskyllanden, som mer skadade än gagnade hans sak, och sökte i synnerhet att nu kasta all skulden på den aflidne konungen, hvilken skulle sjelf uttänkt alla de åberopade tvångsåtgärderna, dem Görtz endast verkstält, hvaremot han genom egna skrifvelser och föregående utlåtelser öfverbevisades om att under konungens lifstid hafva skrutit öfver sin uppfinning af flera bland de klandrade åtgärderna,
hvilkas uppfinnare han nu påstod konungen hafva varit.
Den 16, 19, 20 och 28 Januari fick han inför domstolen höra anklagelsepunkterna sig föreläsas och muntligen yttra sig öfver dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
