Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan oro, och hvilket lord Stanhope sökte tillvägabringa. Detta lyckades honom äfven, och den 4 Augusti 1719 ingicks ett fördrag mellan England och Hannover, å ena, samt Preussen, å andra sidan, hvilket dock skedde på Sveriges bekostnad, ty Preussen afstod från sin förbindelse med Ryssland endast mot löfte att England skulle förmå Sverige till afträdande af Stettin. Öfverenskommelsen garanterades af Frankrike, som dock tillika uppmanade England att nu låta sin flotta komma svenskarne till hjelp och lofvade att biträda dem med penningar. Camprédon, som förut i flera år varit svensk minister i Sverige, blef nu dit återsänd och medförde till svenska regeringen en vängåfva af 300,000 rdr i omyntadt guld, dock i all hemlighet, emedan franska hofvet ej ville genom öppet bistånd åt den ena af de krigförande förverka rättigheten att uppträda såsom medlare.
Den så ofta omtalade engelska flottan under Norris’ befäl utgjordes af 11 skepp, och 6 andra voro färdiga att afgå till hans förstärkning, äfvensom fyra svenska linieskepp och 2 fregatter voro utrustade att förena sig med honom. Å andra sidan hade Danmark 8 skepp i Kattegat samt 6 i sundet, och lord Stanhope fruktade eller låtsade sig frukta, att om denna danska flotta förenade sig med den ryska, skulle deras förenade styrka blifva öfverlägsen den engelska och svenska, hvarföre han yrkade, att Sverige först skulle skaffa sig säkerhet från ena sidan genom fred med Danmark, om ock med uppoffring af Stralsund och Rügen – ett förslag, hvartill dock ingen inom svenska regeringen ville lyssna.
Emellertid blef, genom förbundet med Preussen, all den fara, som från ryska sidan kunde hota konung Georgs tyska besittningar, afböjd och nyttan af Sveriges återupprättande till en motvigt mot Ryssland med detsamma ur hannoveransk synpunkt förminskad. Äfven de engelske ministrarne drogo nu i betänkande att indraga England i ett krig mot czaren, hvilket kunde tillskynda engelska handeln känbara förluster och, om det börjades utan parlamentets hörande, gifva deras motparti derinom vapen i händerna. För Sveriges räddning ville de icke våga ett verkligt, allraminst ett långvarigt krig mot czaren, åtminstone så länge Danmark stod qvar bland Sveriges fiender och dess flotta kunde förstärka den ryska samt såmedelst tvinga England att till Östersjön sända en större flotta och underkasta sig de betydande utgifterna derför. Blefve åter fred ingången mellan Sverige och Danmark, så kunde ryska flottan med ett enda slag tillintetgöras och med detsamma czarens östersjövälde, hvilket väl kunde löna mödan. Från engelska kabinettet sändes derföre till Carteret ett utkast till ett förbundsfördrag, hvari England skulle utfästa sig att lemna Sverige subsidier enligt 1700 års traktat, men väpnadt biträde endast i händelse svenska regeringen slöte fred med Danmark. Carteret skulle dock ej få underteckna detta fördrag, så vida icke Preussen blefve deri inbegripet. Vägrade svenska regeringen, så borde han afbryta underhandlingarna, men, i annat fall, lofva att, så snart afhandlingen blifvit undertecknad, Norris skulle segla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
