Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgått från Göteborg Kongelfsleden, att vid Grot-ön genom öfverrumpling taga 2 fiendtliga skottpråmar, en galer, ett bombfartyg och 4 handelsfartyg, hvilka i anseende till vidrig vind ej kunde skyddas af de danska fartygen å Rifvefjorden. Den 11 September blef ock blokaden af Göteborg upphäfd. Den 25 September återkom Tordenskiold med 3 galerer och 10 slupar från Marstrand, för att hämnas öfverrumpligen vid Grot-ön. Med sluparna gick han natten till den 27 September förbi Elfsborgs fästning in i Göta elf, utan att blifva bemärkt, samt uppbrände en galer, en galeas och ett stort handelsfartyg, hvarefter han återvände, medförande en tagen galer. Den 28 Oktober upphörde emellertid fiendtligheterna åt detta håll, då stillestånd under engelsk bemedling ingicks på sex månader.
I allmänhet hade krigsrörelserna å Sveriges vestkust detta år icke varit af någon större betydenhet, och med undantag af Marstrands eröfring samt hvad svenskarne sjelfve förstört, hade förlusterna åt detta håll icke varit synnerligen känbara. Annorlunda var dock förhållandet åt östra sidan.
Redan tidigt på våren hade rykten spridt sig om czarens stora rustningar till ett fiendtligt anfall mot Sverige. Man hade äfven under våren, sedan man bestämt sig för fortsättandet af kriget mot Ryssland, vidtagit åtskilliga åtgärder till försvar, så vida bristande penningetillgångar sådant medgåfvo. Från slutet af Maj samlades vid Stockholm efter hand en styrka, som skulle utgöra 20,000 man, men som i sjelfva verket ej öfversteg 9,000. Vid Vaxholm lades 5 större krigsskepp och 5 skottpråmar, tillsammans bestyckade med 400 kanoner, hvarjemte flera landbatterier beströko inloppet med 100 kanoner. Mindre rytteri-posteringar voro dessutom uppstälda vid Öregrund, Norrtelje och Södertelje. Någon skärgårdsflotta, tillräckligt stark att skydda våra kuster mot den ryska, fans icke, och med stora flottans utrustning gick det ytterst långsamt i anseende till penningebristen. Så mycket mera stälde man sitt hopp till engelska flottan under Norris, som redan tidigt på sommaren anländt till Öresund och, enligt hvad förut är nämndt, utgjorde en af huvudanledningarna, hvarföre svenska regeringen hellre ingick fred med England än med Ryssland.
Czaren, som snart insåg huru föga allvar svenska regeringen hade med de allt jemt fortgående fredsunderhandlingarna å Åland, utrustade nu hela sin både segel- och rodd-flotta, på hvilken talrika landstigningstrupper inskeppades, och i början af Juli seglade båda förenade flottorna öfver till Åland. Den 11 Juli visade de sig utanför Norrtelje-fjärden. Örlogsfartygen, 26 till 30, ty så väl dessas som roddfartygens antal uppgifves olika, kryssade längre ut på fjärden, men roddfartygen, 130 till 150 galerer, förande omkring 30,000 man landstigningstrupper och åtföljda af ett stort antal slupar och skärgårdsbåtar, närmade sig kusten samt gjorde ännu samma dag en landstigning på Rådmansö och kringliggande öar, utan att dock gå fram till Norrtelje. Den 13 Juli delade sig galerflottan i tre afdelningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
