Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gånger, likväl så, att de alltid tycktes vara nya afdelningar, hvarigenom den svenske officern fick ett allt för högt begrepp om fiendens styrka, Af allt detta, i förening med öfvertygelsen om sachsarnes opålitlighet, blef Danckwardt så uppskrämd, att han redan den 15 Juli uppgaf den starka fästningen med dess stora förråd. Undersökning anstäldes sedermera rörande detta skamliga beteende; Danckwardt dömdes till döden och afrättades, och flere bland hans officerare dömdes ovärdige fäderneslandets tjenst.
Uppmuntrad af denna framgång, trodde sig Tordenskiold kunna lika lätt taga äfven Ny Elfsborg, som försvarade inloppet till Göteborg, men hade långt svagare försvarsverk än Carlsten. Också skall Tordenskiold hafva lofvat sin konung att taga denna fästning lika fort, som man »röger sin Pibe». Med några fartyg närmade han sig fästningen samt valde sin ställning och riktade sina skott så väl, att han led föga af fästningens eld, men bragte dess murar att ramla, den ena efter den andra, äfvensom dess krutmagasin sprang i luften. Han trodde sig nu kunna uppmana kommendanten, öfverstelöjtnanten Johan Abraham Lillie att gifva sig, föreställande honom, att han borde undvika onödig blodsutgjutelse, ty »emedan Gud gjort de danska vapnen lyckliga, ämnade Tordenskiold icke afstå förr, än också Elfsborg blifvit intaget». Lillie svarade, att uppgifvandet af en fästning, som kunde försvaras, vore en nedrighet; att hvad de danska vapnen anginge, hade Lillie aldrig sett dem inlägga någon synnerlig ära, så snart de mött ett allvarligt motstånd; att om Tordenskiold ville spara blod, borde han sjelf genast begifva sig från fästningen, samt att Lillie icke vore någon Danckwardt, »och», tillade han, »jag vill föras till Göteborg hellre som en död Lillie, än som en lefvande Danckwardt». Lillie visade också verkligen, att han icke var någon Danckwardt, ty när han väntade en storm af danskarne mot de halfgrusade murarne, lät han ut på dessa bära alla tillgängliga handgevär, jemte en mängd kulor och krut, samt ordnade derefter sina soldater i två led, af hvilka det främsta skulle oafbrutet skjuta på fienden, medan det andra ständigt höll laddade gevär i beredskap. Någon stormning skedde dock ej, ty i detsamma kallades Tordenskiold till sin konung och den, som efter honom öfvertog befälet, ville ej under hans frånvaro utsätta sitt manskap för äfventyren af en möjligen misslyckad stormning. Tillika lät öfverste Georg Bogislaus Stael von Holstein från Göteborg en mörk natt föra några kanoner ut till Hisingen och der anlägga ett strandbatteri; som, så snart det blef dager, så illa tilltygade de strax utanför liggande danska fartygen, att dessa måste vika undan och styra till sjös, då ock både Elfsborg och Göteborg voro räddade.[1]
Den 24 Juli upphäfdes Elfsborgs belägring, hvarefter endast 3 danska skepp och 3 galerer qvarblefvo på Rifvefjord, för att blokera Göteborg; men den 1 September lyckades det 4 svenska galerer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
