Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kriget
- Riksdagen 1720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlet af Oktober återvände Norris till England samt Sparre till Carlskrona.
Kriget under året 1719 hade sålunda för Sverige utfallit högst bedröfligt, icke blott för den skada det medfört, utan äfven för den lamhet, den brist på förtänksamhet, som i allmänhet röjt sig i försvarsanstalterna. Missnöjet och förtrytelsen häröfver voro ock både allmänna och högljudda, och det var icke utan oro regeringen motsåg ständernas sammankomst i början af året 1720.
Riksdagen 1720.
Den 18 Januari 1720 samlades ständerna i Stockholm, enligt det beslut, som vid riksdagen året förut blifvit fattadt. Då landtmarskalken var både adelns och sekreta utskottets ordförande, var denna plats den vigtigaste vid riksdagen, och valet af landtmarskalk, som nu icke längre berodde af regeringen, utan af adeln, blef derföre genast föremål för ifriga bearbetningar. Den man, som icke blott på riddarhuset, utan äfven inom riket i allmänhet, nu stod i högsta anseende, var förre kanslipresidenten Arvid Horn. Det inflytande, han egde inom sitt stånd, hade snarare ökats än minskats genom det egenmäktiga sätt, hvarpå han blifvit aflägsnad ur rådet, och alla, som voro missnöjda med drottningens regeringsåtgärder, betraktade honom som sin sjelfskrifne ledare. Man började derföre under veckorna före riksdagens öppnande tala om honom såsom den lämpligaste landtmarskalken, till icke ringa oro för prinsen och hofvet i allmänhet, som efter det sätt, hvarpå Horn blifvit behandlad, ej kunde af honom vänta något understöd åt sina planer. Prinsen sökte derföre öfvertala sin gemål att åter låta Horn inträda i rådet, för att söka vinna honom eller åtminstone utestänga honom från landtmarskalks-platsen; men drottningens agg mot Horn var så djupt, att hon omöjligen kunde förmås till ett sådant steg. Man arbetade då i stället så mycket ifrigare på att få hofkanslern Carl Gyllenborg vald till landtmarskalk; men vid valet erhöll Horn 219 röster och Gyllenborg endast 87. Grefve Arvid Bernhard Horn var sålunda med stor pluralitet vald till landtmarskalk. Talman för presteståndet var, likasom vid 1719 års riksdag, erkebiskopen Matthias Steuchius, för borgareståndet rådmannen, sedermera justitieborgmästaren i Stockholm Jakob Bunge, och för bondeståndet hemmansegaren Jakob Ohlsson från Bohuslän.
Riksdagens vigtigaste fråga blef den om regeringens öfverlemnande åt drottningens gemål, antingen såsom hennes medregent eller såsom Sveriges konung. Försöket att tillvägabringa ett medregentskap, i likhet med hvad som varit förhållandet med konung Wilhelm III och hans gemål drottning Maria i England, hade misslyckats vid den föregående riksdagen, hufvudsakligen i följd af adelns bestämda motstånd; men hvarken drottningen eller prinsen hade derföre öfvergifvit denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/8/0057.html
