65 (Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredriks regering. Fortsättningen af 1720 års riksdag - Kriget och fredssluten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan att föredraga saken i rådet eller ens i kabinettet, befalte konungen genast, att officerarne skulle arresteras och en general-krigsrätt undersöka deras brott; men rådet gjorde allvarsamma anmärkningar mot detta förfarande, såsom stridande mot de adliga privilegierna samt mot regeringsformen, och ur konungaförsäkran upplästes den punkt, som innehöll, att alla angelägna ärenden, dit justitiesaker hörde, skulle i rådet föredragas, »till att undvika misstankar om suveränetetens införande», hvilket så förargade konungen, att han gick sin väg. Rådet beslöt emellertid, att angifvaren skulle vara tillstädes vid undersökningen, hvarföre Schwerin ock infann sig vid krigsrätten, men måste der erkänna, att i officerarnes skrift ej fans något brottsligt, hvarefter saken fick förfalla.

Vid åtskilliga tillfällen vägrade ock konungen sin underskrift å beslut, fattade af rådets flertal emot hans åsigt, och röjde äfven härigenom huru föga belåten han var med den inskränkta myndighet, man åt honom inrymt, och huru gerna han ville hafva den utvidgad. Redan under första året af hans regering hade sålunda de fördelaktiga tankar, man om honom hyste före hans uppstigande på tronen, blifvit icke så litet nedsatta hos dem, som med honom voro i närmare beröring.

Kriget och fredssluten.

Den vigtigaste tilldragelsen mellan 1720 och 1723 årens riksdagar var krigets afslutande. Redan före 1720 års riksdag var fred ingången med Hannover, England och Preussen, och med Danmark hade fred slutats under riksdagens lopp.

Engelska regeringen hade i början af året 1720 förestält de danska och svenska, att den förra borde åtnöja sig med Sleswig, någon penningeersättning samt uppoffringen af Sveriges tullfrihet i sundet; men ingendera regeringen ville lyssna till dessa föreställningar. Förlusten af tullfriheten i sundet skulle för den redan förut i yttersta grad tryckta svenska handeln blifva ett alltför svårt slag och besittningen af Sleswig ansåg man skola alltför mycket öka Danmarks makt. Danska regeringen åter ville ej nöja sig med så ringa vinst, utan gjorde vida större fordringar. Slutligen, då ingendera ville gifva efter, gjorde Carteret slag i saken på det sätt, att han lät uppsätta ett fredsfördrag enligt sitt förslag, hvilket den 3 Juni undertecknades af de svenska underhandlarne, hvarefter Carteret reste med det samma till Köpenhamn, der han förstod så skrämma upp danska regeringen, att äfven denna godkände fördraget med några få förklaringar.

Genom denna fred afstod Sverige från tullfriheten i Öresund, lofvade till Danmark utbetala 600,000 rdr och förband sig att icke bistå hertigen af Holstein, hvaremot Danmark återstälde alla sina eröfringar – Stralsund, Rügen, Pomern, Marstrand och Wismar, hvars fästningsverk dock ej skulle få återuppbyggas, samt lofvade att ej bistå

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/8/0075.html

		Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden / 65 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|