Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och fredssluten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska och engelska flottan å Ålands haf mellan Kapellskär och Furusund, för att skydda Stockholms-skären, samt låg der till i slutet af September då man fick veta, att ryska flottan gått hem och aftacklat, hvarefter den engelska seglade hem och den svenska gick längre in i skären.
Svenska regeringen hade emellertid börjat inse, att något kraftigare bistånd ej var att från England förvänta. Engelska styrelsen ville visserligen förhindra, att Ryssland ej blefve alltför öfvermäktigt inom Östersjön, men å andra sidan ville den ej för Sveriges skull äfventyra sina handelsförbindelser med Ryssland, och det bistånd, England lemnade Sverige, blef derföre mera passivt än aktivt; det inskränkte sig till att försvara Sverige mot Ryssland, men kunde ej förmås till deltagande i ett anfall mot denna makt. En svår penningekris och hvarjehanda stämplingar af Stuartska ättens anhängare inom England hade ock gjort det svårare för engelska regeringen att mera verksamt uppträda till Sveriges förmån, och då konung Georg tillika trodde sig veta, att ett förbund var nära att ingås mellan czaren och kejsaren för att understödja hertigens af Holstein anspråk, skyndade han att derom underrätta svenska regeringen, med tillstyrkande att Sverige borde till hvad pris som helst söka förekomma ett sådant förbunds afslutande. Han föreslog derföre, att franske ministern i Stockholm Camprédon skulle resa till Petersburg och söka inleda fredsunderhandlingar, hvarom ock engelska hofvet redan skrifvit till det franska.
I anledning af dessa meddelanden hölls i rådet den 10 November en öfverläggning, hvarvid, på Horns tillstyrkan, beslöts, att Camprédon skulle anmodas begifva sig till Petersburg för att söka afsluta ett stillestånd på ett eller två år, eller ännu hellre preliminärer till en fred. Det dröjde likväl ännu ett par månader innan Camprédon kunde anträda sin resa, emedan han först måste afvakta sin regerings tillstånd dertill, och under tiden ankom i medlet af December furst Mnizersky såsom sändebud från czaren, med tillkännagifvande att om svenska regeringen vore benägen till fred, ville czaren utan dröjsmål sända sina ministrar till underhandlingsorten, hvartill han föreslog Raumo eller Nystad i södra Finland. När detta czarens bref föredrogs i rådet, »sade deras excellenser, att detta är ett verk, som Gud gjort, och böra vi ej låta »detta tillfälle gå oss ur händerna, som vi så högeligen längtat efter». Till Sveriges ombud vid den blifvande kongressen utsågos genast riksrådet Johan Lillienstedt och landshöfdingen Otto Reinhold Strömfelt, hvilka skulle resa, så snart deras pass från czaren erhöllos.
Emellertid ankom i början af året 1721 franska regeringens fullmakt för Camprédon att resa till Petersburg och söka bemedla fred. En instruktion blef af svenska regeringen för honom uppsatt, enligt hvilken han skulle söka tillvägabringa ett stillestånd på 18 månader eller ock preliminärer till en fred, för hvilket ändamål han borde bjuda afträdandet af Keksholms län och Ingermanland med Narva, samt, i händelse dessa anbud af czaren förkastades, gifva obestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
