Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hade afsigten med kejsarinnans bref varit att skrämma Adolf Fredrik från förbindelsen med Hattarne, så vans den icke, ty han meddelade brefvet först åt Tessin och sedermera, troligen på dennes tillstyrkan, åt hela rådet, med hvars samråd ett svar blef uppsatt, i hvilket kronprinsen med värdighet försvarade sitt uppförande och beklagade sig öfver dem, som sökte stifta ondt mellan honom och kejsarinnan.
Det goda förhållandet mellan den förra beskyddarinnan och hennes skyddsling var emellertid nu brutet, och så väl Adolf Fredrik som Sverige fingo på flera sätt erfara det. Redan under sommaren 1745 blef den 17-årige storfursten Peter förklarad myndig utan hans förmyndares, Adolf Fredriks, hörande, och såsom numera fullmyndig hertig af Holstein-Gottorp uppdrog han hertigdömets styrelse icke åt Adolf Fredrik, utan åt dennes yngre broder August, som icke var broderns vän, äfvensom man började efterräkningar mot dem, som under förmyndareskapet haft hans förtroende vid förvaltningen inom hertigdömet. På en ganska pockande begäran från ryska regeringens sida måste den svenska återkalla sin minister i Turkiet, som af gammalt var föremål för rysk ovilja, och i följd af Rysslands hotelser understödda af rustningar, nödgades svenska regeringen afbryta de underhandlingar preussiske konungen Fredrik II inledt om ett närmare förbund mellan Sverige och Preussen.
Under våren 1746 beslöt ryska hofvet att öppet och eftertryckligt söka vid den förestående riksdagen störta Hattarnes välde. Härtill var ock engelska regeringen villig att lemna ett nitiskt biträde. Dess minister i Stockholm Guy-Dickens var sedan gammalt Hattarnes förklarade fiende, och ryska hofvet gaf honom nu en icke mindre nitisk embetsbroder, då det återkallade sin förre minister i Sverige, general Luberas, som ansågs vara Hattarne alltför benägen, och till hans efterträdare utnämnde förre ryske ministern i Köpenhamn friherre von Korff, hvilken varit Tessins personlige ovän alltsedan deras gemensamma uppträdande vid danska hofvet. De båda ministrarne kastade sig nu hänsynslöst in i partistriderna och bistodo Mössorna af bästa förmåga i deras förberedelser till riksdagen. Mössorna voro också nu icke mindre villige att begagna detta biträde, ty partihatet hade numera qväft hvarje betänklighet å deras sida att förbinda sig med Ryssland samt begagna så väl ryska som engelska penningar för att befordra sina partisyften.
I spetsen för mösspartiet stod nu riksrådet Samuel Åkerhjelm, kraftfull, ihärdig, orädd och föga grannlaga om medlen, blott han kunde vinna sitt länge föresatta mål att skilja Hattarne från makten. Med honom samt de ryska och engelska ministrarne arbetade för samma mål riksrådet Anton Wrangel, de entledigade riksråden Bonde och Bielke, förre landtmarskalken von Ungern Sternberg, generalerne Düring och Stael von Holstein, öfverstathållaren Rutger Fuchs, öfversten Fabian Löwen, en broder till riksrådet Axel Löwen, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
