Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt länge bibehålla öfvervigten, och intetdera ville veta af någon eftergift. Första sammandrabbningen blef såsom vanligt vid landtmarskalksvalet. Mössorna hade såsom sin kandidat uppstält förre landtmarskalken von Ungern Sternberg och Hattarne riksrådet Tessin. Mot denne talade likväl adelns förut fattade beslut, att intet riksråd skulle kunna utses till landtmarskalk, och hans medtäflare hade dessutom genom sin oveld och sin foglighet under föregående riksdagen gjort sig aktad af båda partierna, hvarföre ock vid omröstningen den 22 September generalmajoren friherre Mathias Alexander von Ungern-Sternberg valdes till Landtmarskalk med 412 röster mot 392, som tillföllo Tessin.
Inom de öfriga stånden voro talmansvalen mindre omtvistade. Till presteståndets talman valdes den nye erkebiskopen Jakob Benzelius med alla röster utom sin egen; till borgareståndets talmannen vid de föregående riksdagarna, justitieborgmästaren i Stockholm Per Aulævill, med omkring två tredjedelar af rösterna, samt till bondeståndets likaledes talmannen vid de föregående riksdagarne Olof Håkanson enhälligt.
Hade Hattarne legat under vid landtmarskalksvalet, så fingo de så mycket större öfvervigt vid valen till sekreta utskottet, der alla deras mera framstående ledare inkommo, såsom Palmstierna, Ekeblad, Anders Höpken, Hårleman, Henning Gyllenborg m. fl. från adeln, samt Plomgren, Kierman och åtskilliga andra ifriga Hattar från borgareståndet. Endast inom presteståndet hade Mössorna varit segrande; men lyckades man att fortfarande från utskottet utestänga bönderne, så hade Hattarne nu en afgjord öfvervigt derinom.
Bondeståndet var emellertid ingalunda hågadt att låta utestänga sig, och då vid denna riksdag så väl adeln och borgarena som äfven presterne stodo fast vid riksdagsordningens föreskrift, som ej medgaf bönderne tillträde till sekreta utskottet, förklarade de å sin sida, att derest icke de af dem utsedde ledamöter i sekreta utskottet blefve der mottagne, så ämnade de icke deltaga i någon annan deputation, i följd hvaraf riksdagen skulle försättas i overksamhet.
Få dagar derefter förekom en annan fråga, som likaledes föranledde splittring inom stånden. Enligt en författning af 1739 skulle lediga riksrådsembeten tillsättas i början af hvarje riksdag genast efter talmansvalen; men denna gång hade adeln föreslagit och de öfriga stånden bifallit att dermed skulle tills vidare anstå. Något längre uppskof ville bondeståndet dock ej medgifva, och då flera ledigheter nu uppstått i rådet, föreslogs inom ståndet att de år 1739 entledigade riksråden Bonde och Bielke borde återsättas i sina embeten. Förslaget bifölls enhälligt af bondeståndet den 8 Oktober och en stark deputation med talmannen i spetsen afsändes till de öfriga stånden, med yrkande att de båda riksråden genast måtte få åter tillträda sina embeten, emedan »rikets märkbara välstånd under deras medstyrsel i regeringen samt sällsamma och klagansvärda omskifte efter deras afskedande hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
