Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Riksdagen 1746, 1747
- De sista åren af Fredriks regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverhetens höghet, störa ständernas fri- och rättigheter eller lagens helighet och myndighet, han skulle, »såsom en orolig och skadlig lem, lagligen anses och straffad varda». Nästa riksdag utsattes till medlet af September 1751, och anhöllo ständerna att urtima riksdag ej måtte före denna tid utlysas.
De sista åren af Fredriks regering.
Den tilländagångna riksdagen, som börjat med så lofvande utsigter för Mössorna, hvilka med skäl kunde å Hattarne yrka en allvarsam efterräkning för den bedröfliga och tillika ytterst vådliga ställning, hvari de genom sin äfventyrliga statskonst bragt riket, och hvilka härvid kraftigt understöddes af Rysslands och Englands penningar och inflytande, hade likväl slutat med afgjord seger för Hattarne. De hade med stor skicklighet begagnat den förtrytelse, som af den ryske ministerns öfvermod väcktes hos hvarje svensk fosterlandsvän, hvilket parti han än i öfrigt tillhörde; hade nu uppträdt såsom det kraftfulla, fosterländska, för Sveriges ära och sjelfständighet varmt nitälskande partiet, som mot Rysslands, Englands och Danmarks ränker hade att upprätthålla det svenska tronföljarevalet, hade derigenom fått öfvervigten i sekreta utskottet och sedermera efter de nya riksrådsvalen äfven inom rådet; hade ytterligare förstärkt sig genom förbundet med Preussen och Frankrike; hade genom rättegångarna mot Blackwell och Springer samt undersökningarna rörande påstådda stämplingar mot Adolf Fredriks tronföljd uppskrämt de i allmänhet icke särdeles oförskräckta Mössorna; hade slutligen lyckats ur rådet aflägsna sin farligaste motståndare Åkerhielm, samt voro genom allt detta vid riksdagens slut obestridt och, som det tycktes, för lång tid de styrande i Sverige.
Den gamle konungen hade blifvit alltmer obetydlig, men det unga hofvets otålighet efter kronans glans unnade honom icke ens den skugga af konungadöme, han ännu hade qvar. Under sommaren 1747, medan ständerna ännu voro samlade, hade Palmstjerna, som sedan någon tid stått väl hos konungen, sökt vända hans håg till en afsägelse af regeringen eller till kronprinsens upptagande såsom medregent, för att sjelf vinna mera ro på gamla dagar. Då detta ej lyckades, hade Tessin gjort samma försök, men fått till svar: »Det är nu andra gången, man gör mig detta förslag; den, som tredje gången dermed framkommer, låter jag behandla som förrädare.» Han uppmuntrades ock i sitt motstånd mot dessa försök, af sina gunstlingar, af brodern, prins Wilhelm, som ej ville se honom återvända till Hessen, af Mössorna, hvilka ville så sent som möjligt se kronprinsen på tronen, och af ryska hofvet, som lofvat skydda honom, derest det unga hofvet och Hattarne vidtoge någon våldsammare utväg. En plan till hans afsättande skall ock blifvit uppgjord, hufvudsakligen på Lovisa Ulrikas anstiftelse, och så väl Tessin som Palmstjerna samt några andra af hattpartiets ledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/8/0213.html
