Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl, regerande landtgrefve af Hessen-Kassel från 1670 till 1730, gjorde sig under sin långvariga regering berömd såsom nitisk befrämjare af sitt lands näringar, för hvilket ändamål han mottog många för sin troslära förföljda hugenotter från Frankrike och waldenser från Piemont och Savoyen, men började tillika den försäljning af hessiska soldater åt främmande makter, hvarigenom både han och flere af hans efterträdare beredde sig en betydlig, ehuru föga berömvärd inkomstkälla. Med sin gemål Maria Amalia, en dotter till hertig Jakob af Kurland, hade denne furste åtta söner och fyra döttrar. Kort efter äldste sonens död föddes den 28 April 1676 en ny son, som fick namnet Fredrik och hade till faddrar endast furstar med detta namn.
Den unge arfprinsen åtnjöt en vårdad uppfostran, men visade öfvervägande håg för kropps- och krigsöfningar framför studier i böcker. I dessa öfningar uppnådde han ock stor färdighet och ansågs i synnerhet för en utmärkt ryttare. Tre af sina ungdomsår använde han på resor i Holland, Schweiz, Italien, Danmark och Preussen. Öfver allt gjorde han sig omtyckt för sitt vackra utseende, sitt glada lynne, sitt angenäma umgängessätt och sin stora frikostighet, hvilken dock gick så långt, att fadern slutligen måste skicka efter honom en person, med särskildt uppdrag att taga vård om reskassan. Från sitt nittonde år stannade han i Kassel, för att taga närmare kännedom om regeringsärendena, och fick äfven 1699, under en faderns resa till Italien, öfvertaga ledningen af landets styrelse. År 1700 förmäldes han med den då tjuguåriga prinsessan Lovisa Dorothea af Preussen, som två år förut varit föreslagen till brud åt Carl XII. Deras äktenskap, lyckligt genom inbördes förtroende och tillgifvenhet, förblef barnlöst och upplöstes redan 1705 genom prinsessans död.
Vid spanska arfföljdskrigets utbrott 1701 skickade landtgrefve Carl till holländarnes understöd en betydande hessisk styrka under arfprinsen Fredriks befäl. Denne utmärkte sig derunder vid flera tillfällen, blef ock flera gånger sårad, men knappt voro såren läkta, innan han åter lika modigt och oförväget som förut kastade sig in i de vildaste striderna. Ehuru han ej gjorde sig bemärkt genom några framstående fältherre-egenskaper, vann han dock stort rykte för personligt mod, erhöll flera loford derför af de stora fältherrarne prins Eugene af Savoyen och hertigen af Marlborough, samt var mycket omtyckt af sina krigare, ej blott för den hurtighet, hvarmed han förde dem i striden, utan äfven för sitt glada lynne, sitt vänliga sätt och sin stora frikostighet.
Han var sålunda föregången af ett lysande rykte, i alla hänseenden till hans fördel, då han anmälde sig såsom friare till Ulrika Eleonora samt fick både hennes och hennes brors samtycke. Hans förmälning med henne, hans förhållande efter Carl XII:s död, hans öfvertagande af regeringen och hans försök att utvidga den knappa myndighet, hvilken den nya regeringsformen förunnat honom, äro förut berättade. Efter dessa försöks misslyckande tyckes han mer och mer funnit sig i det kall, hvilket det svenska regeringssättet anvisade honom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
