Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Fredriks regering. Riksdagen 1751, 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare förening. Tvisten angående Holstein hade blifvit uppgjord och ett blodsband aftaladt mellan
båda hofven genom ett giftermål mellan Sveriges kronprins och den äldsta danska prinsessan. Sedan
riksdagens början hade emellertid ett stillestånd försports i alla underhandlingar med utrikes
makter. Europa hade nu sina ögon fästade på svenska ständerna. Man vet, att vissa hofs planer gå ut på ny oro i norden. Det, som inom våra gränser kunde gifve anledning dertill, måste först förqväfvas; eljest skulle den oenighet som herskar i landet, en gång draga, oss i olycka. »Jag bedyrar inför Guds ansigte», så slutade talaren, »att jag anser enigheten för enda medlat att rädda riket och att det ej finnes någon uppoffring, hvilken rikets råd ej skulle vilja derför göra.»
Sekreta utskottet beslöt också tillstyrka ständerna att genom en stor deputation betyga kongl. maj:t sin tacksamhet och glädje öfver den lyckosamma ledningen af utrikes ärendena, hvarigenom freden blifvit bibehållen utan något offer af rikets värdighet. Tillika beslöts att en jemförelse skulle författas mellan rikets tillstånd, när ständerna åtskildes 1747 och när de åter samlades 1751. Memorialet härom uppsattes af Tessin och vittnar onekligen, att förhållandena till främmande makter under denna tid varit vårdade med ojemförligt mera klokhet och varsamhet än som röjt sig i Hattarnes sätt att behandla utrikes ärendena under den föregående tiden sedan 1738 års riksdag. Då förtjensten af denna varsammare ledning hufvudsakligen varit Tessins, beredde han sig sålunda sjelf ett ganska fördelaktigt, men tillika välförtjent vitsord öfver sin embetsutöfning.
Den enighet, hvilken Tessin så allvarligt förordat, skulle snart sättas på prof under öfverläggningarna om den konungaförsäkran Adolf Fredrik vid sin kröning hade att afgifva. Dess uppsättande hade blifvit öfverlemnadt åt »stora sekreta deputationen», d. v. s. åt sekreta utskottet, förstärkt med 25 bönder. Sedan förslaget blifvit utarbetadt af landtmarskalken, talmännen och några deputerade af stånden, tillkallades riksråden för att yttra sig om detta förslag och tillika uttala sina tankar om det förhållande, som borde ega rum mellan deras myndighet och konungens makt. Tessin förde härvid åter ordet för sina embetsbröder och afgaf en ganska märklig förklaring öfver grunddragen i frihetstidens statsskick. Enligt densamma voro konung och ständer de två delar, af hvilka statskroppen var sammansatt. Konungen tillkommer tronens besittning, på sätt hans afgifna försäkran innehåller, vidare konungslig arfsrätt och höghet samt undersåtarnes trohet, huldhet och vördnad, jemte rättigheten att efter lag bjuda och befalla, så att all verkställighet sker i hans namn och efter hans bud. Ständerna deremot äro den lagstiftande makt, som eger vårda sig om riket på sätt de säkrast och nyttigast finna, och en sådan deras rättighet är i grundlagen tydligen uttalad. Af dessa båda makter styres riket: den senare, ständerna, utstakar genom sina beslut den väg som skall följas, och den förra, konungen, sätter genom sin myndighet deras beslut i verket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
