Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydlig, att den ej behöfde någon förklaring. Här slutade striden med tillvägabringandet af ett
jemkningsförslag, innefattande åtskilliga ändringar i den af deputationen föredragna skrifvelsen, så att alla der förekommande stötande uttryck borttogos, utan att likväl hufvudsakliga innehållet förändrades, och detta af presteståndet godkända nya skrifvelseförslag antogs äfven af bondeståndet den 25 November.
Två stånd hade sålunda stannat mot två, men medelst deputationer mellan de tre ofrälse stånden och åtskilliga sammanjemkningar, på detta sätt tillvägabragta, förenade sig slutligen, den 28 November, dessa tre stånd om en skrifvelse, som sålunda blef rikets ständers och genom en af samtlige talmännen anförd deputation från alla fyra stånden blef den 29 November öfverlemnad till konungen. Hofpartiet hade gjort allt för att hindra denna sammanjemkning, så att all skrifvelse skulle komma att uteblifva i följd af ständernas skiljaktiga beslut, och samma dag, då deputationen skulle afgå, uppstod inom bondeståndet ett våldsamt uppträde för att förhindra den, då äfven ståndets talman och sekreterare voro nära att blifva utkastade, hvilket åter hade till följd att, på sekreta utskottets förslag, en ständernas kommission, bestående af 8 adelsmän, 4 prester, 4 borgare, och 4 bönder tillsattes, för att döma öfver detta uppträde, »med allt hvad derutaf härflyter». Tvärt emot näst föregående riksdags beslut tillsattes sålunda nu åter en särskild domstol att ransaka och döma om politiska förbrytelser och till denna domstol hänvisades äfven åtskilliga vid de ordinarie domstolarne anhängiggjorda mål af likartad beskaffenhet. Ordförande i denna kommission var landshöfdingen friherre Henrik Jakob Wrede, som varit ordförande äfven i föregående kommissioner, och till åklagare utsågs borgmästaren i Arboga Olof Renhorn, en af Hattarnes häftigaste partimän, som gjorde allt för att gifva kommissionens verksamhet ett så förhatligt skaplynne som möjligt.
Emellertid hade rådspartiet nu vunnit en afgörande seger öfver hofvet och försummade också ej att låta detta erfara hvilken nu hade makten i händerna. Ett tillfälle härtill erbjöd frågan om tillsättande af guvernör för kronprinsen. Tessin, åt hvilken ständerna anförtrott detta uppdrag, hade nu i två år varit skild från utöfningen deraf, visserligen genom eget förvållande, ty han hade i harmen öfver konungaparets och särdeles drottningens honom visade ovilja först undandragit sig denna befattnings utöfvande och sedermera afsagt sig densamma; men han var en af det segrande partiets högt betrodde män och betraktades af detta som ett offer för hofvets fiendtlighet mot hvarje frihetsvän. Riksrådet Clas Stromberg, som efter Tessin öfvertagit guvernörsbefattningen, hade blifvit förordnad af konungen, hvilket redan var ett skäl för det rådande partiet att ej bibehålla honom, samt ansågs dessutom ej hafva de egenskaper, som fordrades för att motverka drottningens inflytande, och kronprinsens underguvernör, grefve Nils Adam Bielke, så väl som hans lärare Dalin, hvilka båda tillhörde hofpartiet, misstänktes att, i förening med hans moder, uppfostra honom i hat till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
