Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländska hof, afhandlingar med främmande makter m. m., så blefve expeditionens verkställighet hindrad, och då kunde hans maj:t icke sägas hafva antagit hvad genom de flesta rösterna i rådet blifvit beslutadt.
I enlighet med dessa åsigter föreslog deputationen ett ständernas svar till konungen, att de med bedröfvade sinnen ur hans framställningar inhemtat den »vådliga belägenhet», hvari riket vore stadt, hvilken de funnit härröra af den tanke hans maj:t förklarat sig ega, att det vore hans rätt att pröfva de i rådet tagna beslut. Väl hade konungen sedermera behagat deråt gifva en annan uttydning, men saken låge dock för ögonen, enär hans maj:t lemnat embeten obesatta derför, att rådet uteslutit dem, hvilka konungen utom förslag utnämnt, och jemväl i andra mål vägrat sin underskrift. Häremot åberopades pu konungaförsäkrans och regeringsformens ord, hvarefter det hette: »Riksens ständer anhålla i underdånighet, det täcktes eders maj:t icke allenast utan vidare uppskof utnämna skickliga och förtjenta personer till de ännu lediga embeten, utan ock med dess höga underskrift de öfriga i rådet afgjorda mål. Då kunna riksens allena maktegande ständer under en lagbunden konung och kraftegande lag skrida till de öfverläggningar, riksens angelägenheter kräfva; då kunna de ock undersöka, om riksens råd trädt eders maj:ts höghet och i lagen grundade rättigheter för nära, och de i sådan händelse dragas till det strängaste ansvar, hvarvid riksens ständer försäkra, att detta skall blifva ett af deras angelägnaste göromål. Men det kan icke vara det första. Lagen måste först sättas i sin kraft och styrka, innan någons göromål efter den kan skärskådas. Emellertid kunna riksens råd icke skiljas från eders maj:ts förtroende. Det är en rättighet som de hafva genom lagen, icke blott för deras personers, utan för embetets och riksens ständers skull, såsom dessas fullmäktige» .
Stora deputationens betänkande och förslag till skrifvelse, jemte utdrag ur rådsprotokollen, upptagande tvistefrågorna mellan konungen och rådet, föredrogs i stånden den 18 November, och redan samma dag lemnade borgareståndet sitt bifall till deputationens skrifvelseförslag. Hos adeln åter uppstod derom en häftig strid, som fortgick under fyra dagar, men som icke rörde sjelfva hufvudfrågan, ty att konungen icke hade någon rättighet att ändra flertalets inom rådet beslut, derom voro alla ense och det hade också konungen sjelf i sin senare skrifvelse erkänt, utan som uteslutande höll sig till sättet för ständernas framställning af denna fråga till konungen. Hofpartiet yrkade nemligen en skrifvelse i lenare ordalag och sparade icke på anmärkningar emot rådet; men slutet blef dock, att större delen af detta partis män aflägsnade sig, när de sågo sig komma att ligga under vid omröstningen, hvilken derefter utföll med 550 röster för deputationens förslag mot 86, som yrkade ett annat. Hos presteståndet upptogo öfverläggningarna om denna fråga likaledes fyra dagar och rörde likaledes framställningssättet, utan att fästa sig vid hufvudfrågan, hvilken af alla ansågs så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
