Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på tross, fann man i svenska högqvarteret rådligast att tåga tillbaka och intaga vinterqvarter bakom Peene, den närmaste försvarslinie man hade att tillgå.
Detta steg väckte hos rådet stor bestörtning och förtrytelse. Huru föga tillförlitliga Rosens beräkningar voro, hade redan visat sig. Mot slutet af November uppgingo utgifterna för svenska hären i Tyskland till 4 1/2 millioner d. s. och således till mera än Rosen beräknat för ett helt års fälttåg, och detta fastän hären ännu icke var fulltalig eller försedd med fullständig utredning. Nu skulle dertill trupperna födas hela vintern inom svenskt område, der inga kontribtitioner fingo utskrifvas, och svenska regeringen dessutom misstänkas för ljumhet eller oförmåga af franska hofvet, det enda från hvilket man hade att vänta några tillgångar för krigets fortsättande. Också fick Ungern-Sternberg en skarp tillrättavisning för det han handlat mot sin instruktion genom att taga qvarter inom svenskt område. Att derigenom göra kriget till ett försvarskrig vore stridande mot svenska regeringens förbindelser; att lefva på våra egna tillgångar vore omöjligt, och fältmarskalken ålades derföre att, så snart rytteriet hunnit någorlunda repa sig, i början af Januari eller förr bryta upp och tåga mot Berlin. Skulle en Öfverlägsen fiende möta, borde han söka hålla reträtten öppen mot Elbe och den franska hären. Skulle den från Preussen kommande hären under Lehwald hinna fram före nämnda tid, borde fältmarskalkens uppbrott ske ännu tidigare, så att dess rörelser ej blefve hindrade af denna preussiska här.
Under tiden hade svenska hären, 27 bataljoner och 31 sqvadroner, den 14 November uppbrutit från Ferdinandshof samt dragit sig bakom Peene- och Trebelfloderna. Den fick snart annat att tänka på än ett tåg mot Berlin. Den 26 November återtog en preussisk styrka från Stettin ön Wollin och vid samma tid anlände Lehwald med sin här till Stettin samt framryckte derefter mot svenska gränsen. Hans styrka räknades till 26,000 man, af hvilka åtminstone 24,000 voro i stridfärdigt skick, hvaremot svenska hären, enligt ett generalförslag af den 25 November, väl skulle utgöra nära 22,000 man, men af hvilka, med frånräkning af sjuka och till garnisoner eller till tjenstgöring å skärgårdsflottan kommenderade, endast 9,029 voro närvarande. I utrustning och krigsvana stod den preussiska hären äfven vida öfver den svenska, och i synnerhet var det preussiska rytteriet så till antal som i öfriga hänseenden ojemförligt öfverlägset det svenska, hvarföre ock det för preussarne var lätt att inhemta kunskap om fiendens styrka och rörelser, hvaremot sådant var för svenskarne omöjligt.
Svenska hären drog sig nu närmare tillsammans mellan Grimma och Greifswald, för att derifrån kunna med samlad styrka tåga till hvilken punkt af försvarslinien vid Peene, som af fienden hotades. Dessutom hade starka besättningar blifvit qvarlemnade i Anklam och Demmin. I denna ställning fick Ungern-Sternberg regeringens befallning att draga mot Berlin eller söka förena sig med franska hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
