Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättadt, att civila embeten i allmänhet skulle till halfva antalet besättas med ofrälse män, hvilket yrkande understöddes af preste- och bondestånden, men i följd af adelns ihärdiga motstånd fick förfalla, sedan likväl adeln nödgats medgifva, att dess företrädesrätt till civila tjenster, utom de högsta, ur de adeliga privilegierna uteslöts.
Vid 1731 års riksdag blef sättet för städernas riksdagsmannaval närmare bestämdt. Under det föregående århundradet hade magistraterne allena, utan borgerskapets deltagande, utsett städernas riksdagsombud, men efter hand hade borgerskapet börjat deltaga i valen dertill, dock utan att dess andel i förhållande till magistraten blifvit genom någon författning bestämd. Såsom här ofvan är nämndt, hade vid 1720 års riksdag borgerskapet i Stockholm yrkat att ensam få utse stadens riksdagsfullmäktige och äfven lyckats få ur ståndet skilde så väl justitieborgmästaren som en af magistraten vald rådman; men sjelfva hufvudfrågan om magistratens och borgerskapets inbördes rättigheter i nämnda hänseende hade dock blifvit oafgjord. Vid riksdagsmannavalet i Stockholm mot slutet af året 1730 yrkade borgerskapet att få välja ej blott sina egna, utan äfven magistratens ombud i sådant förhållande till hvarandra, som borgerskapet funne lämpligt, och påstod, att magistraten ej hade annan rätt vid riksdagsmannaval än att tillse det allt tillginge i laga ordning. Frågan anhängiggjordes hos regeringen, som tolkade grundlagarnes bud om »ett fritt val» i enlighet med borgerskapets påstående; men hos ständerna, till hvilkas afgörande saken derefter hänsköts, var embetsmannaintresset alltför betydande att så uteslutande medgifva borgerskapet den yrkade rättigheten, utan man förenade sig om en författning, som utfärdades den 23 Augusti 1731 och närmare bestämde så väl magistraternes som borgerskapets rättigheter i denna fråga. I Stockholm skulle 48 bland borgerskapet klassvis valda elektorer äfven klassvis välja 6 borgare till riksdagsmän samt föreslå 6 magistratspersoner, bland hvilka magistraten egde utse 4 till riksdagsmän. I de öfriga städerna skulle enahanda grunder följas, dock med frihet att välja utan elektorer, om borgerskap och magistrat derom förenade sig.
Från och med 1734 års riksdag blef hattpartiet mer och mer öfvervägande inom borgareståndet, hvartill flera orsaker samverkade. Hattarne gynnade bruksegare samt de stora handels- och manufakturbolagen, hvilka hade mycket inflytande vid riksdagsmannavalen och derföre gjorde allt för att upprätthålla Hattarnes välde, medan det lägre borgerskapet var alltför medellöst och okunnigt samt egde alltför ringa sammanhållning för att kunna motverka detta inflytande. Borgmästare och magistratspersoner, som utgjorde en stor del af borgareståndet, lockades af Hattarne, när desse kommit till makten, genom utsigter till ytterligare befordringar å ernbetsmannabanan, och Hattarne hade dessutom inom ståndet två ganska framstående ledare i grosshandlarne Thomas Plomgren och Gustaf Kierman, mot hvilka motpartiet hade inga i förmåga och anseende jemförlige att uppställa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
