Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och undervisningsverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i presteståndet bekante Jakob Serenius hade som legationspredikant i London lärt känna den inom engelska kyrkan brukliga konfirmationen och införde densamma i sin församling, sedan han 1735 blifvit utnämnd till kyrkoherde i Nyköping, hvarefter han, 1763 befordrad till biskop i Strengnäs, föreskref såsom gällande ordning för sitt stift anställande af offentligt förhör med ungdomen, innan den första gången admitterades till Herrans nattvard, och denna anordning förordades i ett kungligt bref af den 19 Februari 1768 såsom ländande till uppbyggelse och allmän nytta. Sedermera började man äfven i flera andra stift införa så väl det offentliga förhöret som sjelfva konfirmationsakten.
Undervisningsverken stodo fortfarande i nära förbindelse med kyrkan, men voro vid början af frihetstiden i allmänhet i ett särdeles bedröfligt skick, i följd af det långvariga kriget, som medtagit både lärjungar och inkomster. Den nya regeringen hade visserligen, för bristande tillgångar, icke mycket att använda på undervisningsanstalternas förbättrande, men gjorde dock hvad den kunde till högskolornas upphjälpande. Den i Lund fick en ny profession i fysiken, en anatomisal, en ridskola samt bättre rum för biblioteket, hvarjemte betydliga akademiska anslag, hvilka sedan 1690 varit borttagna till truppers underhåll, blefvo 1735 återlemnade. För de öfriga akademierna synes från ständernas och regeringens sida icke mycket blifvit gjordt, men enskilda personer anslogo dock betydliga gåfvor till dessa läroverks förbättrande och till understöd åt deras lärjungar. I allmänhet utvecklade högskolorna under denna tid ett lif och en vetenskaplighet, långt större, än deras små tillgångar tycktes lofva.
För upphjelpandet af gymnasier och lärdomsskolor beslöto ständerna redan 1719 utarbetandet af en förbättrad skolordning, hvilken påbjöds 1724 och sedermera bibehölls ända till 1807. Likasom skolordningarna och tidsandan från det föregående århundradet, afsåg den förnämligast bildandet af statens embetsmän och i främsta rummet af dess presterskap. Emedan de skrifter, som den tiden för det mesta begagnades, så väl läroböcker som vetenskapliga arbeten, voro författade på latin, blef inlärandet af detta språk första vilkoret för all bildning och således det första samt nära nog uteslutande föremålet för all undervisning. Först sedan lärjungen hade i den s. k. trivialskolan inhemtat detta kunskapsmedel, kunde och skulle de egentliga vetenskaperna honom meddelas; men till följe af ofvannämnda riktning lade man äfven i gymnasierna mesta vigt på de lärostycken, som ansågos tillhöra embetsmannen och i synnerhet presten. Ännu den tiden var bland vetenskaperna teologien den, som mest sysselsatte sinnena, hvarföre ock bland de sju lärare, som voro anstälde vid fullständiga gymnasier, två undervisade i teologi, en i logik och metafysik, stundom ock i fysik, en i moralfilosofi och historia, en i grekiska, en i latin och en i matematik, hvilken sistnämnde nu blef tillagd utöfver det förut befintliga lärare-antalet.
Folkskolorna återfingo de, som ännu voro i lifvet, af de klockare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
