Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna - Emanuel Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andarnes närvaro gjorde väl intryck blott på menniskans inre sinne; men detta intryck verkade dock, att hon tror sig se dem utom sig, och det under mensklig form. Andarnes språk var ett omedelbart meddelande af idéer, men hade dock sken af det språk menniskan vanligen talar. Anden läste i en annan andes minne de föreställningar denne med klarhet eger, och derföre sågo andarne hos Swedenborg hans föreställningar om denna verlden, samt hade samma begär att hos honom åskåda verldens närvarande tillstånd, som han att i deras minne, likasom i en spegel, betrakta andevärldens under. Hvarje menniskosjäl hade redan under detta lifvet sin plats i andeverlden och hörde till något visst samhälle, som alltid vore enligt med det godas och sannas eller viljans och förståndets inre tillstånd hos henne, hvarföre ock, när menniskan dör, själen ej förändrade sin plats; utan funne sig blott på den, der hon i förhållande till andra andar redan varit i detta lifvet.
Öfvertygad om de nya synernas verklighet och derigenom förvissad om sin höga framtida kallelse, beslöt Swedenborg nu, vid 57 års ålder, åt denna kallelse egna hela sitt återstående lif. Han var i tur att befordras till bergsråd och dertill föreslagen, men undanbad sig denna befordran, såväl som sjelfva titeln, samt anhöll i stället om afsked, med bibehållande af halfva lönen i pension, hvilken anhållan beviljades, och afskedet blef i berömmande ordalag för honom utfärdadt i Juni 1747. Han lade nu för det mesta bort alla de vetenskapliga studier, hvilka han förut med så mycken kärlek och framgång idkat, samt sysselsatte sig nära nog uteslutande med andliga, religiösa och öfvernaturliga föremål, rörande hvilka han utgaf en stor mängd arbeten.
Af hans andelära hafva vi nyss anfört sjelfva hufvudgrunderna, men i nära samband dermed stod hans s. k. korrespondenslära eller hvad han betraktade såsom den rätta tolkningen af bibelordet, hvilken han påstod sig hafva af englarne inhemtat. Denna korrespondensläras innehåll var, att bibelns ord äfven i de minsta, enskildheter hade en trefaldig betydelse; först en bokstaflig, hvilken menniskorna dittills vanligen antagit; för det andra en andlig, hvilken blott andarne, och för det tredje en himmelsk, hvilken blott englarne förstodo. I de båda sistnämnda betydelserna, sade han, innehåller gamla testamentet angående Gud, himmelen, församlingen och trosbekännelsen så vigtiga underrättelser, att utan deras kännedom bibelordet vore en blott död bokstaf, ehuru visserligen äfven den bokstafliga meningen vore nyttig att känna. Det var denna högre betydelse af bibelordet han meddelade i sitt stora verk Arcana Coelestia eller »De himmelska hemligheterna», som tillika innefattar grunddragen af hans religionslära och som, med många djuptänkta och högst sublima framställningar, tillika innehåller en mängd besynnerligheter och trivialiteter, allt för litet vittnande om ett himmelskt ursprung.
En stor mängd nya arbeten, alla på latin, alla i religiös syftning och alla röjande Swedenborgs fasta öfvertygelse, att de läror, han förkunnade, voro honom meddelade genom hans förbindelser med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
