Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemkomst löjtnant vid gardet 1737. Härefter gick det raskare med hans befordringar, så att han nio år senare var chef för Nerikes och Vermlands regemente, blef friherre 1751 och generalmajor 1757. Såsom sådan deltog han någon tid i pommerska kriget oeh utnämndes efter dess slut till generallöjtnant 1763. Han hade för öfrigt tagit en ganska verksam det i de politiska rörelserna. Först slöt han sig till Hattarne och understödde deras inflytande hos konung Fredrik. Sedermera följde han det unga hofvet, då det skilde sig från Hattarne, var djupt invigd i dess planer och påräknades såsom deltagare i den tillämnade statshvälfningen 1756. Vid 1765 års riksdag var han ledamot af sekreta utskottet och blef riksråd i Februari samma år, hvarefter han, från att vara hofvets anhängare, blef en af dess bittraste motståndare. Han hade ock ett stort inflytande inom mösspartiet, hvarföre han, när Hattarne vid 1769 års riksdag blefvo segrande, afsattes från sitt rådsembete, men inkallades å nyo i rådet i Augusti 1771 och blef grefve samma år. Han betraktades under detta års riksdag såsom den mäktigaste man i landet, blef under statshvälfningen 1772 arresterad, jemte de öfriga riksråden, samt skildes af Gustaf III från rådet och användes icke vidare i rikets tjenst. Han afled vid 95 års ålder i Mars 1795.
Ulrik Scheffer, en yngre broder till riksrådet Carl Fredrik Scheffer, var född 1716 och anstäldes vid 17 års ålder såsom auskultant i kommerskollegium 1733; men vid finska krigets utbrott utbytte han den civila tjenstgöringen mot den militära, var adjutant hos öfverbefälhafvaren grefve Lewenhaupt och ingick efter krigets slut i fransk tjenst samt deltog i fransmännens fältåg 1744–1751, under hvilka han vid flera tillfällen utmärkte sig och slutligen befordrades till öfverste. Tillika hade han 1750 blifvit generaladjutant i svenska hären, och sedan han 1751 trädt ur franska tjensten, ådrog han sig under 1752 års riksdag, då han var ledamot af mindre sekreta deputationen, sådan uppmärksamhet, att han utsågs till sin äldre broders efterträdare såsom svensk minister i Frankrike. Han tog likväl en vigtig del äfven i den följande riksdagens förhandlingar, men återtog efter dess slut sin diplomatiska verksamhet, hvarmed han fortfor till dess han af Mössorna vid 1766 års riksdag skildes från sin minister-post, hvarefter han återgick till sin militära tjenstgöring och blef samma år öfverste för Vestgöta-Dals regemente, men var vid följande riksdagen åter verksam på riddarhuset och insattes af de nu segrande Hattarne i rådet i Maj 1769, blef kort derefter rikskansliråd och 1771 grefve, trädde ur rådet i Maj 1772, men blef af Gustaf III efter statshvälfningen åter dit inkallad i Augusti samma år samt utnämndes tillika till kanslipresident, i hvilken egenskap han tog en vigtig del i ledningen af Sveriges utrikes politik i början af Gustaf III:s regering, vid framställningen hvaraf vi få flera tillfällen att till honom återkomma.
Mathias von Hermanson, född i Lund 1716, son af professorn i juridiken derstädes Johan Hermanson, anstäldes i kanslikollegium 1734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
