Print (PDF) - On this page / på denna sida - Början af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Början af Gustaf 2If:s regering.
13
Början af Gustaf III:s regering.
Samma qväll Adolf Fredrik dog, den 12 Februari
1771, sammanträdde rådet för att taga styrelsen om
hand. Med stöd af regeringsformens föreskrift, att
»ny konung icke finge träda på tronen, innan han vid
ständernas sammankomst sin försäkran från sig gifvit»,
hade rådet kunnat uppskjuta kronprinsens erkännande
för konung till dess han hemkommit och afgifvit sin
konungaförsäkran; men det dåvarande rådet, som för
kronprinsen hyste uppriktig tillgifvenhet, ansåg den
ed, han såsom kronprins afgifvit att iakttaga den
gällande statsförfattningen, vara tillfyllestgörande
för tillfället, hvarföre det redan följande morgon
lät utropa Gustaf III till konung och aflade trohetsed
åt honom i närvaro af alla i hufvudstaden befintliga
embetsverk och myndigheter, som för detta ändamål
uppkallades till slottet. Med detsamma utfärdades
ock kallelse till rikets ständer, att sammanträda
4 månader derefter, den 13 Juni 1771, och tillika
uppsattes en kort konungaförsäkran att tills vidare
gälla, med hvilken generallöjtnanten Per Scheffer,
en yngre broder till riksråden Carl Fredrik och Ulrik
Scheffer, sändes till Paris för att erhålla den nye
konungens underskrift.
Denne befann sig om aftonen den i Mars på operan
i Paris, då budskapet om faderns död till honom
framfördes. Carl Fredrik Scheffer skyndade genast till
Versailles, der franska hofvet vistades, och fick
der företräde hos Ludvig XV, ehuru denne redan gått
till sängs. Efter denna oväntade underrättelse fingo
underhandlingarna, hvilka dittills gått mycket trögt,
en lifligare fart, i följd af den nye konungens
närvaro i Frankrike, ehuru de icke utföllo så,
som troligen hade skett, om Choiseul ännu haft
ledningen deraf. Franska regeringen erbjöd icke nu
sitt understöd åt någon statshvälfningsplan, men
samtyckte att utbetala de innestående subsidierna,
hvilket Choiseul vägrat, och hvilka nu skulle,
i öfverensstämmelse med det 1764 träffade aftalet,
utgå med i 1/2 million livrés årligen, utan vilkor af
något nytt förbund. Tillika utnämndes en ny ambassadör
i Sverige, hvartill utsågs grefve de Ver-gennes, en
af Frankrikes mest framstående diplomater, hvilken
förut såsom dess sändebud i Turkiet med skicklighet
och framgång kämpat mot den ryska politiken.
För tillfället synes ock Gustaf III icke haft
i sinnet någon statshvälfningsplan, som i främsta
rummet skulle blifvit riktad mot det honom tillgifna
rådet; men han var synnerligen angelägen att försäkra
sig om Frankrikes vänskap för att ega dess skydd
mot Ryssland, hvars inflytande han befarade kunna
komma att bringa Mössorna åter till styret och
hvilket han väl visste skulle motsätta sig hvarje
hans försök att utvidga sin, myndighet. Han hade
således alla skäl till belåtenhet med den nu träffade
öfverenskommelsen.
Hans första meddelanden till de hemmavarande efter
underrättelsen om dödsfallet vittna om det djupa
intryck, han deraf erfarit, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
