Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upproret som ansågs innebära den största faran, utan långt mera riktades tankarne på hufvudstaden och konungen. Åt riksrådet Per Kalling uppdrogs öfverbefälet öfver alla trupper i Stockholm, till hvilkas förstärkning en bataljon af Uplands och en af Södermanlands regemente inkallades. Tillika beslöts, att borgerskapet skulle uppbådas att patrullera och att Fersen, som vistades på sitt herresäte i Östergötland, genom kurir skulle kallas till Stockholm för att återtaga sitt befäl öfver gardet. Slutligen anmodades konungen att qvarblifva i hufvudstaden och att befalla sina bröder genast dit återvända. Sekreta utskottet godkände rådets åtgärder och beslöt att, liksom rådet, sammanträda alla dagar både för- och eftermiddagen, till dess lugnet blefve återstäldt. I sitt hemliga råd skola Mössorna äfven beslutat bemäktiga sig konungens person, så snart upländingarne hunnit inrycka i Stockholm, men härom skall konungen blifvit underrättad redan den 17 på aftonen och häraf funnit sig föranlåten att bringa statshvälfningen ofördröjligen till utbrott.
Konungens gamle förtrogne rådgifvare voro i detta afgörande ögonblick ej hos honom. Carl Fredrik Scheffer var på sin egendom Tyresö, Nils Bielke i Vestergötland och Ulrik Scheffer likaså. Konungens förnämste rådgifvare var nu Saltza, som redan tillstyrkt honom att göra revolutionen, så snart tidning komme om utbrottet i Skåne. Nu hade underrättelsen kommit, men till sekreta utskottet förr än till konungen, och motståndarne kunde således ej öfverraskas oförberedda. Företaget hade sålunda blifvit farligare, men ock så mycket nödvändigare, och kunde icke uppskjutas längre än till den 19, ty följande dagen väntades upländingarne. Dittills hade konungen visat sig ovillig att personligen ställa sig i spetsen för något revolutionsförsök; men så snart han fann, att det var oundvikligt, intog han med klar besinning och fast sjelfbeherskning sin plats såsom anförare. Den 19 Augusti bestämdes till utförandet, och aftonen förut sände Saltza till konungen sina råd rörande verkställigheten, i hvilken han sjelf ej kunde deltaga, emedan ett svårt anfall af gikt höll honom fängslad vid sängen; men det var hans plan, som sedermera hufvudsakligen utfördes.
Konungen sökte i det längsta för sina fiender dölja sina afsigter och sitt förhållande till upproret i Skåne, och man har flera berättelser om hans fyndighet att gäcka alla försök, som gjordes att utforska honom. För öfrigt förstod han att vända till sin fördel äfven sådant, som var ämnadt att hindra hans företag. Då borgerskapets kavalleri, efter rådets och sekreta utskottets föreskrift, började natten mellan den 17 och 18 patrullera på hufvudstadens gator, infann sig konungen, likasom af nit för ordningens och säkerhetens upprätthållande, samt red en stor del af natten med dessa patruller, hvarunder han icke försummade att använda sin stora förmåga att intaga alla, dem han ville vinna. Det var emellertid på garnisonsregementena som utgången väsentligen berodde. Efter Sprengtportens afresa hade bland gardesofficerarne bildats en klubb, som visade sig i hög grad konungsk. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
