Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges inre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett slagsmål hade uppstått mellan dragoner och gardister, hvilket föranledde tillsättandet af en krigsrätt, då Sprengtporten befalte, att en kornett och en korporal vid dragonerne skulle deltaga i krigsrätten och der taga plats framför sina vederlikar vid gardet, hvilket stridde mot dess företrädesrättigheter. Majoren vid gardet friherre Ulrik Cederström gjorde föreställningar häremot, hvilket föranlät Sprengtporten att hos konungen begära användandet af hans myndighet för att bryta gardets motstånd. Konungen svarade sig frukta, att den meddelade befallningen vore stridande mot gardets privilegier, men ville derom höra rådets tanke, och rådet yttrade att lifgardet af ålder haft det privilegium, att alla mot detsamma angifna brottmål skulle afdömas vid krigsrätt, sammansatt endast inom dess egen kår, samt att, ehuru dragonerne nu hade samme chef och samme auditör som lifgardet, utgjorde båda dock ej samma kår. I enlighet med detta rådets yttrande utfärdade konungen den 1 Mars 1774 ett bref, hvari bestämdes, att dragonerne skulle hafva särskild krigsrätt, men i brottmål mellan dragoner och gardister slottsrätten vara domstol. Sedan detta bref blifvit Sprengtporten tillstäldt, skyndade han att begära företräde hos konungen för att få det återkalladt och, då detta ej lyckades, begärde han afsked. Då han, efter den utgång krigsrättssaken fått, på inga vilkor ville behålla befälet öfver gardet, föreslog konungen hans utnämning till generalqvartermästare, med öfverinseendet öfver alla rikets fästningar — samma befattning grefve Dahlberg i Carl XI:s tid innehaft — eller ock till riksråd; men han förklarade båda förslagen innebära en skymf mot honom och skref, så snart han lemnat konungen, sin afskedsansökning i ganska stötande ordalag. Konungen skickade den tillbaka och sökte genom hans bror Georg Magnus bringa honom till besinning, hvilket ock lyckades så till vida, att han skref en ny afskedsansökning i ett mera passande språk, men kunde omöjligen förmås att stå qvar i rikets tjenst, och slutet blef, att det begärda afskedet beviljades och konungen tillika ur sin enskilda kassa tillade honom en lifstidspension af 30,000 d. s. årligen.
Denna brytning kan sålunda icke läggas konungen till last, och knappast har väl, under någon tvist mellan en konung och hans undersåte, så mycket öfvermod och sådan anspråksfullhet å den senares sida blifvit mött med så ädelmodigt öfverseende och så tålmodigt undseende å den förres.
Vid andra brytningar mellan konungen och personer, tillhörande hans omgifning, kan man dock icke lika obetingadt ställa sig på konungens sida. Redan före Sprengtportens afskedstagande från befälet öfver gardet hade Fersen, hvars inträde i rådet beredt Sprengtporten detta befäl, åter lemnat sin rådsplats, den han blott några månader innehaft. En väsentlig anledning till detta steg synes varit det öfvervägande förtroende konungen skänkte bröderne Scheffer, genom hvilkas inflytande Fersen fann sig tillbakasatt och öfver hvilket hans förtrytelse vid flera tillfällen framträder i hans skrifter. Fersen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
