Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta rike fortfor emellertid att upprätthålla sina förbindelser med Sverige och att utbetala de i fördragen mellan båda rikena öfverenskomna subsidier, oaktadt Frankrikes egna finanser nu voro i ett ganska bedröfligt skick. De utomordentliga subsidier, som från 1773 års ingång blifvit för tre år beviljade till iståndsättande af Sveriges krigsmakt till lands och sjös, hade, i anledning af Rysslands hotande rustningar 1773, blifvit för de båda följande åren förskottsvis utbetalda rned 3 millioner livres. Sedermera hade Frankrike 1775 genom en förnyad subsidiekonvention utfäst sig att under ytterligare tre år, räknade från 1776 års början, betala till Sverige en årlig summa af 800,000 livres, till upphjelpande af rikets försvarsverk. År 1777 betaltes det sista af Sveriges fordran på de gamla subsidierna enligt fördraget af 1771, och tillika medgaf franska regeringen att för året 1778 öka de senast utfästa subsidierna från 800,000 till 1,500,000 livres samt att emellertid en ny öfverenskommelse finge uppgöras, hvilket ock skedde den 2 December 1778, då en konvention ingicks, hvarigenom Frankrike förband sig att under sex års tid, räknad från den 1 Januari 1779, i årliga subsidier erlägga 1 1/2 million livres, mot förnyelse å Sveriges sida af de förbindelser, som innefattades i traktaten af 1738.
Om Gustaf III ogillade anledningen till det pågående kriget emellan Frankrike och England, begagnade han det likväl till Sveriges nytta, då han med Ryssland och Danmark ingick fördrag om beväpnad neutralitet, i hvars skydd svenska handeln räknade ett af sina rikaste skiften, svenska ostindiska kompaniet erhöll en förkofran utöfver hvad man någonsin kunnat vänta och silfvertillgångarna i banken vunno en dittills ovanlig tillökning.
Det öfvermod, hvarmed England begagnat sin öfvermakt till sjös, hade länge väckt de neutrala handlande nationernas ovilja samt stod äfven i öppen strid med den upplysning och humanitet, som var tidehvarfvets lösen. Gustaf III beslöt att icke låta detta förfarande opåtaldt fortfara. Den 3 November 1778 lät han sitt sändebud i London, friherre Gustaf Adam von Nolcken, afgifva protest mot svenska handelsskepps uppbringande af engelska kapare, när fartygen gingo till franska hamnar med jern, bräder, beck, tjära m. m. Han fäste uppmärksamheten derpå, att, i fall råämnen, hvaraf krigsförnödenheter kunde tillverkas, förklarades för kontraband, kunde äfven lin, hampa, ull, säd, ja, snart sagdt alla naturalster slutligen dit hänföras, till följd hvaraf all handel mellan neutrala och krigförande makter skulle upphöra, och Nolcken fick befallning att på det kraftigaste protestera emot hvarje vidsträcktare begrepp om kontrabandsvaror, än hvad i alla tider varit dermed förstådt. Den 4 December afgaf också Nolcken en not i så allvarsamma ordalag, att den syntes engelske ministern likna en krigsförklaring.
Äfven preussiske, danske och holländske ministrarne hade gjort engelska ministeren föreställningar i samma ämne, och i ett cirkulär till preussiske, svenske och danske ministrarne af den 19 Oktober 1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
