- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
149

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fjerdedels mil genom en bergig skogstrakt, innan det kom på landsvägen. Kl. 7 på aftonen var hela utskeppningen slutad och allt i full ordning. Förtrupperne stodo högst en half mil från staden och en obetydlig förpost-träffning hölls, då Siegroth helt oförmodadt erhöll konungens order, att, »som den på vestra sidan tillärnade attack från Hussula och Summa icke kunde verkställas, så egde generallöjtnanten frihet att äfven inställa attacken på östra sidan och att reembarkera trupperne, om han så ansåg nödigt». Återtåg blef då beslutadt, och kl. 11 f. m. följande dag voro alla trupperna åter om bord.

Aftonen förut kl. mellan 10 och 11 hade trupperna vid Hussula äfven fått order att utrycka, men strax derefter kommo nya order, att de skulle hålla sig stilla. G. M. Armfelt åter hade, enligt den uppgjorda anfallsplanen, med sin afdelning framträngt från Summa; men då han hela natten förgäfves väntat, att konungens afdelning skulle framrycka från Hussula, vände han om till Summa, der han kort derefter fick konungens befallning att retirera till Högfors. Den 4 Augusti infann sig äfven konungen, med en mindre del af sin styrka, i Summa, hvarifrån han, med dessa och Armfelts trupper, den 5 Augusti fortsatte återtåget till Högfors och Kymmenegård, bakom Kymmene-elfs östra mynning, der han tills vidare stannade, medan större delen af den finska styrkan, som vid Hussula utgjort konungens afdelning, dragit sig till Liikala.

Så slutade anfallet mot Fredrikshamn, som skulle ytterligare öka den glans, svenska vapnen vunnit genom striden vid Hogland, samt grunda konungens fältherrerykte, men som i stället, genom bristande samband och beslutsamhet i rörelserna, gaf alltför öfvertygande bevis, att han åtminstone då ännu icke kunde vinna någon utmärkelse som härförare. Kännedomen om sinnesstämningen inom hären och osäkerheten att, om det komme till allvarsam strid, kunna räkna på densamma var väl ock en hufvudsaklig anledning, hvarföre Gustaf ej vid detta tillfälle ådagalade den beslutsamhet, han vid flera andra visat ej fattas honom.

Det med så stora förhoppningar började kriget hade sålunda nu blifvit allt annat än lofvande, och ännu bekymmersammare blef ställningen genom de underrättelser, som kommo från flottan.

Redan kort efter slaget vid Hogland hade en betänklig sinnesstämning yppat sig äfven å flottan. Konungen hade der öfverallt funnit hinder och undflykter vid verkställigheten af sina planer. Hans befallning, att flottan åter skulle löpa ut för att understödja landthärens rörelser, möttes af invändningar, att man för oundvikliga reparationer saknade timmermän, förnödenheter och redskap, som först måste hemtas från Carlskrona. Med skäl anmärkte han, att behöflige handtverkare och redskap bort medföras, då flottan gick till sjös, samt förklarade sitt missnöje öfver befälets försummelse i denna del; men nu yrkade man, att då ryska flottan efter sjöstriden anlupit Kronstadt för att reparera, kunde ock den svenska återvända till Carlskrona, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:09 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/9/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free