Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och snillrikt yrkade »en friare lagstiftning i snillets verld», än den då rådande smaken ville medgifva.
Å andra sidan uppträdde Johan Henrik Kellgren i Stockholms-Posten såsom denna smaks förfäktare, visserligen, åtminstone i början, alltför ensidigt, likasom han ofta nog alltför hårdhändt och öfvermodigt behandlade vittra försök af nybegynnare eller i en riktning, som ej öfverensstämde med hans uppfattning om smakens fordringar; men genom sin kritiska skärpa bortrensade han dock mycket ogräs från svenska parnassen, och på det hela var hans kritiska verksamhet långt mera nyttig än skadlig, i synnerhet som han vid tilltagande år alltmera hofsamt begagnade sin stora öfverlägsenhet och tillika sjelf blef allt mindre exklusiv, allt mera benägen att göra rättvisa äfven åt andra vittra förtjenster än i den af honom omfattade riktningen.
Under de senare åren af hans kritiska verksamhet stod vid hans sida Carl Gustaf Leopold, med mindre skaldebegåfning, men mera beläsenhet, mera ihärdighet, mera skärande i den vittra striden, också mera ensidig och mindre benägen att låta äfven motståndare vederfaras rättvisa. Hans inverkan på svenska litteraturen blef ock vida långvarigare och i vissa hänseenden mäktigare.
Bland de vittra teoriernas förkämpar å denna sida bör för öfrigt nämnas Nils von Rosenstein, som intog och väl förtjenade att intaga en högt aktad plats bland sin tids vitterhetsidkare. Han var son till den i det föregående omtalte berömde läkaren och läkarekonstens verksamme befordrare i Sverige Nils Rosén von Rosenstein, och hans mor var en syster till riksrådet grefve Mathias von Hermansson, med hvilken systersonen hade ett visst tycke i lättheten att finna träffande infall och, mot slutet af sin lefnad, äfven i korpulens. Han föddes i December 1752, ingick, efter slutade akademiska studier, i det kungliga kansliet 1771, blef 1778 andre sekreterare i dåvarande presidentkontoret eller kabinettet för utrikes brefvexlingen, såsom det numera kallas, och sändes i December 1782 såsom ambassadsekreterare till Paris, der Creutz då ännu var svensk minister. I hans hus gjorde Rosenstein bekantskap med flera af Frankrikes mest berömda snillen, såsom Buffon, Marmontel, Helvetius, Diderot, Condorcet och d’Alembert, med hvilken han kom i ett förtroligt vänskapsförhållande. Från Paris reste Rosenstein 1783 på Gustaf III:s befallning till Rom att der möta konungen, som 1784 utnämnde honom till sin sons lärare, med titel af kansliråd, då han tillika blef kanslers-sekreterare vid Upsala akademi. Redan förut var han, sedan 1780, sekreterare i vitterhets-akademien, och vid svenska akademiens stiftelse 1786 utsåg konungen Rosenstein till dess ständige sekreterare. Dessa befattningar innehade han ännu vid Gustaf III:s död, och till hans vidare öden, så väl som hans litterära verksamhet efter denna tidpunkt, återkomma vi vid framställningen af nästa tidskifte.
Såsom smaklärare uppträdde Rosenstein i sina »Anmärkningar om vitterhet och smak», som upplästes i svenska akademien å dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
