Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit till Sverige med sin fader, ornaments-bildhuggaren Jacques Adrien Masreliez, en af de utländske konstnärer, som hitkallades för slottsbyggnaden. Sonen röjde såsom lärjunge vid ritare-akademien så lyckliga anlag, att han 1769 fick på slottsbyggnadsfondens bekostnad resa till Italien, der han stannade i 14 år och gjorde 1783 Gustaf III:s och Carl August Ehrensvärds bekantskap samt återvände nu till fäderneslandet, der han 1784 blef professor vid målare- och bildhuggareakademien, »rektor» för teckning och modellering 1802, hofintendent 1803 och akademiens direktör 1805. Han afled i Stockholm 1810, högt ansedd som tecknare och kompositör, men var allt för litet kolorist för att vinna anseende som målare. Mest har han gjort sig känd genom sitt förtroliga förhållande till Ehrensvärd och Sergel, hvilkas riktning åt antiken han delade, samt var kanske ännu mera framstående som konstfilosof än som konstnär; åtminstone är hans inträdestal i vitterhets-, historie- och antiquitets-akademien 1803 både såsom tanke- och skrifprof utan motstycke i svenska konstens annaler.
Utom dessa målare, hvilkas konstnärs-anlag tidigt omhuldades och utvecklades, fans på Gustaf III:s tid äfven en konstnär, fullt jemförlig med dem i anlag, men hvilken endast långsamt och under oupphörliga försakelser kunde utbilda dessa.
Per Hörberg, född i Januari 1746 i Virestads socken af Småland och son till soldaten Åke Hörberg, hade redan som barn börjat med växtsafter, krita och kol teckna hvarjehanda fantasibilder på näfver och berghällar, innan fadern, eftergifvande för hans ifriga önskan, 1762 satte honom i lära hos en målare i Vexiö. Här inskränktes dock undervisningen till färgrifning och anstrykning, utom under söndagseftermiddagarne, då mästaren skulle lära sina lärgossar teckning, hvari han dock sjelf var föga hemmastadd. Efter slutad lärotid fick Hörberg 1769 landshöfdingens fullmakt såsom häradsmålare, gifte sig med en tjenstepiga och lifnärde sig så godt han kunde med hvarjehanda målarearbete samt, då detta fattades, med tillverkning af schatuller, slädar och husgerådssaker. Hans högsta önskan var likväl att komma till Stockholm, för att genom undervisning vid akademien derstädes kunna höja sig från handtverkare till konstnär. Först 1783, då han redan hunnit sitt 37:de år, hade han lyckats sammanskrapa så mycket, att han kunde företaga en resa till hufvudstaden, der han vänligt mottogs af Pilo och ett par konstnärer, men der det föll ingen in att bereda den småländske bondemålaren tillfälle att blifva lärjunge vid akademien. Han såg sig emellertid flitigt omkring bland hufvudstadens konstsamlingar och när han, efter åtta veckors vistande i Stockholm, återvände hem, började han måla den ena altartaflan efter den andra. De voro klena och betaltes illa i början, men tilltogo efter hand i värde och pris. Beställningarne blefvo ock allt flera, så att Hörberg kunde köpa sig ett hemman på Kolmården, inreda åt sig en atelier, prydd med kopior af äldre mästares arbeten, och samlade böcker och musikalier. Han komponerade nemligen äfven musikstycken, hade hvarjehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
