Print (PDF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Gustaf HL
kommit till Sverige med sin fader,
ornaments-bildhuggaren Jacques Adrien Masreliez,
en af de utländske konstnärer, som hitkallades
för slottsbyggnaden. Sonen röjde såsom lärjunge vid
ritare-akademien så lyckliga anlag, att han 1769 fick
pä slottsbyggnadsfondens bekostnad resa till Italien,
der han stannade i 14 år och gjorde 1783 öustaf III:s
och Carl August Ehrensvärds bekantskap samt återvände
nu till fäderneslandet, der han 1784 blef professor
vid målare- och bildhuggareakademien, »rektor» för
teckning och modellering 1802, hofintendent 1803
och akademiens direktör 1805. Han. afled i Stockholm
1810, högt ansedd som tecknare och kompositör, men
var allt för litet kolorist för att vinna anseende
som målare. Mest har han gjort sig känd genom sitt
förtroliga förhållande till Ehrensvärd och Sergel,
hvilkas riktning ät antiken han delade, samt var
kanske ännu mera framstående som konstfilosof än som
konstnär; åtminstone är hans inträdestal i vitterhetss
historie- och antiquitets-akademien 1803 både såsom
tanke- och skrifprof utan motstycke i svenska konstens
annaler.
Utom dessa målare, hvilkas konstnärs-anlag tidigt
omhuldades och utvecklades, fans på Gustaf III:s tid
äfven en konstnär, fullt jemförlig med dem i anlag,
men hvilken endast långsamt och under oupphörliga
försakelser kunde utbilda dessa.
Per Hörberg, föddo i Januari 1746 i Virestads socken
af Småland och son till soldaten Åke Hörberg,
hade redan som barn börjat med växtsafter, krita
och kol teckna hvarjehanda fantasibilder på näfver
och berghällar, innan fadern, eftergifvande för
hans ifriga önskan, 1762 satte honom i lära hos en
målare i Vexiö. Här inskränktes dock undervisningen
till färgrifning och anstrykning, utom under
söndagsefter-middagarne, då mästaren skulle lära sina
lärgossar teckning, hvari han dock sjelf var föga
hemmastadd. Efter slutad lärotid fick Hörberg 1769
landshöfdingens fullmakt såsom häradsmålare, gifte
sig med en tjenstepiga och lifnärde sig så godt han
kunde med hvarjehanda må-larearbete samt, då detta
fattades, med tillverkning af schatuller, slädar och
husgerådssaker. Hans högsta önskan var likväl att
komma till Stockholm, för att genom undervisning vid
akademien derstädes kunna höja sig från handtverkare
till konstnär. Först 1783, då han redan hunnit sitt
37;de år, hade han lyckats sammanskrapa så mycket,
att han kunde företaga en resa till hufvudstaden, der
han vänligt mottogs af Pilo och ett par konstnärer,
men der det föll ingen in att bereda den småländske
bondemålaren tillfälle att blifva lärjunge vid
akademien. Han såg sig emellertid flitigt omkring
bland hufvudstadens konstsamlingar och när han,
efter åtta veckors vistande i Stockholm, återvände
hem, började han måla den ena altartaflan efter den
andra. De voro klena och betaltes illa i början, men
tilltogo efter hand i värde oclt pris. Beställningarne
blefvo ock allt flera, så att Hörberg kunde köpa sig
ett hemman på Kolmården, inreda åt sig en atelier,
prydd med kopior af äldre’ mästares arbeten, och
samlade böcker och musikalier. Han komponerade
nemligen äfven musikstycken7 hade hvarjehanda fun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
